4633-2016

VESIHUOLLON KEHITTÄMISSUUNNITELMA 2018–2021

Ehdotus 12.9.2018

Johdanto

Kunnan tulee kehittää vesihuoltoa alueellaan yhdyskuntakehitystä vastaavasti. Tavoitteena tulee olla sellaisen vesihuollon turvaaminen, että kohtuullisin kustannuksin on saatavissa riittävästi terveydellisesti ja muutoinkin moitteetonta talousvettä sekä terveyden- ja ympäristönsuojelun kannalta asianmukainen viemäröinti. Vesihuoltoa tulee kehittää yhteistyössä alueen vesihuoltolaitosten, laitoksille vettä toimittavien ja niiden jätevesiä käsittelevien sekä muiden kuntien kanssa Lisäksi kunnan tulee osallistua vesihuollon alueelliseen yleissuunnitteluun. (Vesihuoltolaki 1 § ja 5 §).

Kehittäminen edellyttää suunnittelua, johon hyvä työväline on vesihuollon kehittämissuunnitelman laatiminen. Vuonna 2014 voimaan tulleen vesihuoltolain muutoksen myötä vesihuollon kehittämissuunnitelma ei ole enää ollut lakisääteinen.

Vesihuollon organisaatiot

Vesihuolto on Turussa hajautettu kolmeen yhtiöön, jotka ovat kaikki osa Turku-konsernia. Keskinäinen reaaliaikainen tiedonsaanti vesihuollon organisaatioiden välillä on kaikkien osapuolten kannalta tärkeää.

Turun Vesihuolto Oy on kokonaan Turun kaupungin omistama yhtiö ja vesihuoltolain tarkoittama vesihuoltolaitos. Se huolehtii kaupunginvaltuuston määräämillä toiminta-alueilla Turun kaupungin vesihuollosta. Yhtiö hankkii ja myy vettä, johtaa sen kuluttajille ja kerää edelleen kuluttajilta jätevedenpuhdistukseen johdettavaksi. Yhtiö hallitsee verkosto-omaisuutta sekä rakennuttaa ja ylläpitää tarvittavat verkostot ja muut rakennelmat. Yhtiö ei enää vastaa hulevesiviemäröinnistä, joka siirtyi kaupunkiympäristötoimialan vastuulle vuoden 2017 alusta.

Turun Seudun Vesi Oy on yhdeksän kunnan (Kaarinan, Liedon, Maskun, Naantalin, Nousiaisten, Paimion, Paraisten, Raision ja Turun) omistama tukkuvesiyhtiö, jonka tehtävänä on tuottaa seudun asukkaille hyvälaatuista talousvettä mahdollisimman kustannustehokkaasti kestävän kehityksen periaatteen mukaisesti. Yhtiö omistaa, suunnittelee ja rakennuttaa vedenhankinta-, vedenpuhdistus- ja vedenjakelulaitoksia. Virttaankankaan tekopohjavesihanke on yhtiön toteuttama ratkaisu Turun seudun vesihuollon turvaamiseksi. Nykyään yhtiö on Suomen toiseksi suurin vedentuottaja ja toimittaa vuosittain noin 23 miljoonaa kuutiota vettä omistajakuntien vesihuoltolaitosten 300 000 asiakkaalle.

Turun seudun puhdistamo Oy on jätevedenpuhdistuspalvelua tuottava tukkuyhtiö, joka tuottaa jätevedenpuhdistuspalveluita osakaskunnilleen. Yhtiön osakaskuntia ovat Turku, Kaarina, Raisio, Naantali, Lieto, Paimio, Masku, Mynämäki, Rusko, Aura, Nousiainen, Pöytyä, Marttila ja Oripää. Osakaskuntien omistajuus jakautuu jätevesikuormitusten suhteessa, Turun osuus on 62,3 %. Yhtiö toimii ns. Mankala-periaatteen mukaisesti. Yhtiö on rakennuttanut Kakolanmäen jätevedenpuhdistamon, joka aloitti tuotannollisen toimintansa 1.1.2009. Jätevedenpuhdistamolla käsitellään lähes 300 000 Turun seudun asukkaan sekä alueen teollisuuden jätevedet.

Turussa toimii lisäksi yksityisiä vesihuollon toimijoita. Kakskerta-Satavan vesiosuuskunta on hakenut viemäriverkoston toiminta-alueen hyväksymistä. Asia ratkaistaan omana päätöksenä. Osuuskunnalla on tällä hetkellä liittyjiä 150, joista vesijohtoon liittyneitä noin 30. Ruissalon vesiosuuskunnalla on tällä hetkellä 35 viemäriin ja 15 vesijohtoon liittynyttä taloutta. As Oy Riutojan oma vedenotto on lopetettu. Laitoksen ottaminen uudelleen käyttöön edellyttää terveydensuojeluviranomaisen hyväksynnän.

Esimerkiksi Suikkilan, Uittamon ja Runosmäen lähiöiden sekä TYS:n ylioppilaskylän alueiden vesihuoltoverkostot on tehty ns. aluerakentamismallin mukaisesti, joiden toteuttaminen poikkeaa yleisestä vesihuoltoverkoston rakentamismallista. Liittymispisteet yleiseen verkostoon on määritetty ja alueen sisäiset verkostot ovat tonttijohtoja. Asiakassuhde on alueiden huoltoyhtiön kanssa. Vesihuoltolaki ei edellytä, että olemassa oleviin asiakassuhteisiin tehtäisiin muutoksia.

Papinsaaren alueen viemäri- ja vesijohtoverkostot on rakennettu maankäyttösopimusten perusteella yksityisenä verkostona.

Vesihuollon tavoitteet

Vesihuollon alueellisesta kehittämisestä vastaavat ELY-keskukset. Turun seudun alueellinen vesihuollon kehittämissuunnitelma 2011–2035 julkaistiin vuonna 2012 (koko aineisto, ks. www.paikkatieto.airix.fi/tietopankki/turku/). Siinä on asetettu tavoitteita sekä vedenhankinnalle, jätevesien ja lietteiden käsittelylle sekä vesihuoltoyhteistyölle. Turku on edelleen aktiivisesti mukana seudun vesihuollon kehittämisessä.

Yhdyskuntakehityksestä johdettavat tavoitteet

Kaupungin vesihuollon kehittämisellä on kiinteä yhteys kaupungin alueiden käytön ratkaisuihin, sillä vesihuoltoa tulee vesihuoltolain mukaan kehittää yhdyskuntakehitystä vastaavasti. Maankäytön suunnittelu asettaa näin ollen reunaehdot vesihuollon kehittämiseen. Vesihuollon kehittämisen tavoitteiden tulee olla yhdenmukaiset yleiskaava 2029 valmistelulle asetettujen tavoitteiden kanssa.

Täydennysrakentaminen

Yleiskaavalle asetettujen tavoitteiden mukaisesti Turun kaupungissa on 220 000 asukasta vuonna 2029. Suurin osa kaupungissa tapahtuvasta asuntorakentamisesta suunnataan yleiskaavan tavoitteiden mukaisesti kestävän kaupunkirakenteen vyöhykkeelle, olemassa olevien verkostojen yhteyteen. Asuntorakentamisen kannalta suurimmat panostukset kohdistuvat keskustaan ja sen laajentumille. Täydentyvillä alueilla ei syntyne tarvetta verkoston laajamittaiseen uudisrakentamiseen.

Saarten uudisrakentaminen vuoteen 2029 mennessä

Kasvavan kaupungin monipuolisen asuntotarjonnan myötä asumista sijoittuu myös taajamatoimintojen reuna-alueille. Voimakkain kasvusuunta on merellistä asumista tarjoavilla Turun kaupungin saarilla, josta suurin osa vuoteen 2029 tapahtuvasta kasvusta suunnataan Hirvensaloon. Hirvensalon saarelle mahdollistetaan osayleiskaavaehdotuksen asumisen aluevarauksilla yhteensä noin 15 000 uutta asukasta. Vuoteen 2029 mennessä Hirvensalon asutuksen on arvioitu kasvavan noin +6000 asukkaalla.

Satava-Kakskerran alueella on vireillä osayleiskaava, jolla mahdollistetaan sen suunnitelmallinen kehittäminen tulevaisuudessa. Vuoteen 2029 mennessä tavoitteena on, että uutta asumista ohjataan vanhoja kyläalueita täydentäen. Väestölisäyksen arvioidaan olevan hyvin maltillista. Kyläkaavoittamalla alueelle voinee tämän aikajänteen kuluessa tulla uudisasutusta arviolta noin 150 asukkaan verran. Muu osa Satava- Kakskerran saarista jää haja-asutus tyyppiseen asutukseen sekä virkistykseen.

Saarille johtaa tällä hetkellä kolme syöttöjohtoa, joiden välityskapasiteetti on hyvä (putkikoot 180M, 400V, 315M). Saaristossa ei ole omaa säiliökapasiteettia (vesitornit tai alavesisäiliöt) vaan se nojautuu mantereen vedensyöttöön ja vesitorneihin. Saarten painetaso on vesitornien korkeusasemasta ja verkostojen pituudesta johtuen paikoin matalahko. Viipymät erityisesti Satavassa ja Kakskerrassa ja paikoitellen myös Hirvensalon reuna-alueilla muodostuvat pitkiksi. Suurimmat kehittämistarpeet ovat vesijohtoverkoston paineiden riittävyys, veden vaihtuvuus ja veden riittävyys häiriötilanteissa.

Hirvensaloon vuoteen 2029 mennessä tavoitellun uudisasutuksen myötä vesijohtoverkoston painetaso putoaa liian alhaiseksi. On arvioitu, että tilanteen korjaamiseksi alueelle tulisi rakentaa 3 paineenkorotusasemaa. Kustannusvaikutukseksi on arvioitu muodostuvan yhteensä 150 000 €. Uusia kynnysinvestointeja syntyy tämän jälkeen asuntorakentamisen jatkuessa.

Satava–Kakskertaan haja-asutustyyppisen asumisen alueille kunnallista vesi- ja viemäriverkostoa ei ole tarkoituksenmukaista ulottaa. Alueella toimii tällä hetkellä osuuskunta, joka on hakenut kaupungilta toiminta-alueen hyväksymistä viemärille. Asia ratkaistaan omana kokonaisuutenaan.

Saarten uudisrakentaminen vuoden 2029 jälkeen

Uudisasukkaiden määrän kasvaessa Hirvensalossa +8000 nykyisestä syntyy tarve uuden runkojohdon rakentamiseen Manner-Turusta Kyyrläntielle, vesitornille varatun paikan läheisyyteen (n. 4 km). Tämän lisäksi alueelle tulisi rakentaa vielä neljäs paineenkorotusasema. Tammiston tien varrelle osoitettujen asuinalueiden käyttöönotto aiheuttaa tarpeen runkoviemärin laajentamiseen noin 600 metrin matkalta, jotta viemäriverkosto kattaa uudisasutuksen tarpeet. Toimenpiteiden aiheuttama ulkoisten investointien kustannuksiksi on arvioitu 2,85 m€. (Turun saariston OYK ja vesihuollon kynnysinvestoinnit FCG 26.2.2016.)

Satava-Kakskerran alueen suunnitelmallisen rakentumisen varmistamiseksi osayleiskaavassa on tavoitteena varata kolme aluetta Satavan saarelta asemakaavoitettaviksi vuoden 2035 jälkeen. Ne on mitoitettu noin +1100 uudelle asukkaalle. Tällöin alueelle tulee rakennettavaksi 3.1 km runkovesi- ja viemärijohdot mantereelta kolmine pumppaamoineen, mikäli alue liitetään Turun Vesihuolto Oy:n verkostoihin. Kaava-alueiden ulkoisiksi investoinneiksi on arvioitu 2,6 m€. (Turun saariston OYK ja vesihuollon kynnysinvestoinnit FCG 26.2.2016). Kyläalueiden täydentäminen lisää saarten asukaslukua laskennallisesti +1100 asukkaalla, joten asemakaava-alueiden ulkopuolisten alueiden täydentämisen potentiaali riittänee pitkälti yli 2050-luvun.

Pohjois-Turun uudisrakentaminen

Kaupungin omakotitonttitarjonnan kannalta toinen tärkeä kasvusuunta saarten lisäksi on Pohjois-Turku. Kokonaisuudessaan omakotiasumisen vaihtoehtoa on Pohjois-Turun osalta ohjattu olemassa olevien asemakaava-alueiden yhteyteen. Pohjoisilla alueilla asutuksen levittyessä kapasiteettivajetta muodostuu viemäriverkolle niin Jäkärlän, Paattisten kuin Maaria-Ilmaristenkin alueella.

Jäkärlän taajama-alueen läheisyydessä tonttitarjonta kohdistuu keskeneräisen Vakiniitun asemakaava-alueen täydentämiseen. Tonttitarjonnan on arvioitu riittävän kyseisellä alueella 2020-luvulle. Vakiniitun alueen valmistuttua omakotiasuntotarjonta kohdistetaan vireillä olevalle Koskennurmen asemakaava-alueelle. Koskennurmen asemakaavan on arvioitu valmistuvan vuonna 2019. Alueelta tullaan luovuttamaan ensimmäiset tontit vuonna 2022. Tonttitarjonnan on arvioitu riittävän tällä alueella 2030-luvulle.

Paattisten asemakaavoitettua taajama-aluetta on tarkoitus asemakaavoittaa maltillisesti. Alueen tulevaisuutta ja mahdollisia uusia asemakaavoitettavaksi tulevia alueita on tutkittu yleissuunnitelman avulla, missä on esitelty raamit tulevaisuudessa asemakaavoitettaviksi tulevien alueiden osalta. Paattisten taajama-alue tulee täydentymään 2020 luvulta lähtien, mutta alueen rakentamisen määrä tulee pysymään hyvin maltillisena.

Maaria-Ilmaristen alueella on tällä hetkellä vireillä osayleiskaavoitus, jolla mahdollistetaan yhdessä Liedon kunnan kanssa tapahtuva raja-alueiden maankäytön tehostaminen. Osayleiskaavoituksen jälkeen alueet tulevat asemakaavoitettaviksi. Alueet varataan pientalorakentamiselle. Ensimmäisenä kohteena on suunniteltu asemakaavoitettavaksi Tampereentien eteläpuolella sijoittuva Jäkärlän Kailan alue 2020-luvulla. Suurin osa Maaria-Ilmarisen osayleiskaavan kohteista tulee kuitenkin luovutettavaksi vasta vuoden 2029 jälkeen.

Kaavaratkaisuissa on kiinnitettävä erityistä huomiota hulevesien hallintaan ja viivyttämiseen, koska hulevesiverkoston kapasiteetti ei ole riittävä. Hulevesien tilannetta on arvioitu erillisessä hulevesisuunnitelmassa (kaupunginhallitus 16.5.2016 § 205).

Omistajapoliittiset tavoitteet

Omistajapolitiikan näkökulmasta vesihuollon järjestäminen on monopoliluonteista infrastruktuuriliiketoimintaa, jota harjoitetaan kaupungin toimialaan kuuluvassa strategisessa erityistehtävässä. Tukkuvesiyhtiöt toimivat ns. Mankala-periaatteella. Ne myyvät lopputuotteensa omistajilleen omakustannushintaan, eivätkä tavoittele toiminnassaan voittoa. Monopoliluonteisissa toiminnoissa kaupunki on aktiivinen omistaja, joka määrittelee erityistehtävän sisällön.

Tarkemmat omistajapoliittiset tavoitteet määritellään kaupungin omistajapolitiikassa vuosille 2018–2021, joka on hyväksytty kaupunginvaltuustossa 11.6.2018. Sen mukaan yhteiskunnallisten tavoitteiden ja markkinoiden sääntelyn takia kaupungin erityistehtävää hoitavien yhtiöiden tulee säilyä kaupungin yksinomistuksessa tai määräysvallassa. Turun seudun puhdistamo Oy:n ja Turun Seudun Vesi Oy:n toiminnalliset synergiat ja asema konsernissa selvitetään omistajapolitiikan voimassaolon aikana tavoitteena suunnitella ja operoida kattavasti käyttöveden tuotantoa ja jäteveden käsittelyä. Tarkoituksenmukaiset ratkaisut ja mahdolliset yritysjärjestelyt toteutetaan yhteistyössä muiden osakkaiden kanssa ottaen huomioon yhtiöiden osakassopimusten ja yhtiöjärjestysten reunaehdot.

Uusien kaava-alueiden vesihuollon toteuttamisen tulee olla Turun Vesihuolto Oy:lle liiketaloudellisesti kannattavaa. Myös vesihuoltolain lähtökohtana on, että pitkällä aikavälillä vesihuollon maksuilla katetaan vesihuoltolaitoksen uus- ja korjausinvestoinnit. Onkin tarpeen mahdollisimman pikaisesti arvioida vesihuollon liittymismaksujen tasoon esim. aluekertoimet, jotta varmistetaan vesihuoltolain aiheuttamisperiaatteen toteutuminen. Tarvittaessa kaupunki kompensoi korkeita liittymismaksuja esim. tonttien hinnoittelussa. Vesihuoltoa voidaan vesihuoltolain mukaan myös tukea mm. kunnan varoista.

Yhtiön avustaminen voi olla perusteltua joissain strategisesti merkittävillä tai muutoin tärkeillä alueilla, joiden vesihuollon toteuttaminen tulisi huomattavan tappiolliseksi yhtiölle tai alueelliset maksut muodostuisivat korkeiksi. Avustamisen tulee kuitenkin aina perustua yhtiön avustushakemukseen sekä tapauskohtaiseen harkintaan ja siihen tulee olla selkeät perusteet. Koroton tai erittäin matalakorkoinen laina voisi tulla kyseeseen tilanteissa, joissa esimerkiksi teollisuusalueen vesihuolto on perusteltua toteuttaa etupainotteisesti tonttivarannon kasvattamiseksi, vaikka liittyjiä ei olisi tulossa useampaan vuoteen.

Muut tavoitteet

Vesihuollon kehittämiselle on myös muita kuin yhdyskuntaranteen kehittämisestä tai omistajapolitiikasta johdettavia tavoitteita, jotka ovat johdettavissa vesihuoltolaista. Vastaavat tavoitteet sisältyvät myös ympäristön- ja terveydensuojelulakeihin.

Kaupungin vesihuollon tulee toimia kustannustehokkaasti tarjoten mahdollisimman kattavaa palvelua tasapuolisin periaattein. Talousveden osalta tavoitteena on, että hyvälaatuista talousveden laatuvaatimukset ja -suositukset täyttävää vettä on riittävästi ja mahdollisimman häiriöttömästi saatavilla myös tulevina vuosina.

Hyvin toimiva viemäriverkko on edellytys tehokkaalle jätevesien käsittelylle. Erillisviemäröinnin ja saneerauksen avulla pyritään minimoimaan huleveden osuutta viemäriverkostossa ja siten parantamaan jätevedenpuhdistamon toimintaedellytyksiä ja estämään käsittelemättömän tai puutteellisesti käsitellyn jäteveden pääsyä vesistöön. Jätevesien käsittelyn tehostuminen tukee osaltaan kestävää kehitystä ja mahdollistaa ympäristökuormitukseltaan parhaan käytettävissä olevan tekniikan (BAT) käytön.

Haja-asutuksen jätevesien käsittelyn osalta tavoitteena on saada kiinteistöjen jätevesiratkaisut ns. talousjätevesiasetuksen edellyttämään tilaan. Tämä edellyttää tiedottamista ja kiinteistönomistajien neuvontaa kiinteistökohtaisissa jätevesiratkaisuissa. Osalla kaupungin alueista tavoitteena on paikallisten viemäriosuuskuntien toiminnan kautta saada jätevesiratkaisut asianmukaiselle tasolle.

Vesihuoltolaitoksen palvelutaso

Vesihuollon kehittämisen perustavoitteena voidaan edelleen pitää Turun Vesihuolto Oy:n vesihuoltoverkoston rakentamista ja laajentamista asemakaavoitetulle alueelle. Samalla saadaan kaavoitettavien alueiden ja niiden läheisyydessä jo oleva asutus kunnallisen vesihuollon piiriin. Turun Vesihuolto Oy:n palvelutarjonnan keskeisiä asioita ovat toiminnan häiriöttömyys ja laatu, sekä asiakastyytyväisyys. Veden hinnan tulee pysyä elinkeinoelämän ja kuluttajien kannalta kohtuullisena. Taloudellinen riski kasvaa, mikäli uudisrakentaminen on hallitsematonta ja haja-asutusalueille muodostuu erillisiä jakelualueita.

Palvelutasolle tulisi asettaa myös laadullisia tavoitteita. Yleisiä määritelmiä palvelutasolle ei ole olemassa. Vesihuoltolain mukaan vesihuoltolaitosten ja niille palveluja tuottavien tukkulaitosten on vuosittain toimitettava toimintansa laatua ja taloutta kuvaavat tiedot vesihuollon valtakunnallinen tietojärjestelmään. Järjestelmä otettiin käyttöön vuoden 2016 alusta eikä sinne vielä ole kertynyt pidemmän ajanjakson vertailutietoa.

Vesilaitosyhdistys on ylläpitänyt tunnuslukujärjestelmää, jossa vesiyhtiöiltä on usean vuoden ajalta käytettävissä vastaavia tietoja. Muissa Pohjoismaissa tunnusluvuista laaditaan vuotuinen raportti, jossa tunnusluvuille on annettu hyvän, tyydyttävän ja huonon toiminnan tason kriteerit. Vesilaitosyhdistys on kehittämässä vastaavaa järjestelmää Suomeen ja se saataneen käyttöön lähiaikoina.

Turun Vesihuolto Oy:n toiminta-alueiden laajuus

Kaupungin kasvu pyritään edellä kuvatun mukaisesti ensisijaisesti ohjaamaan olemassa olevaa yhdyskuntarakennetta tiivistämään ja vain harkitusti sitä laajentamaan. Näin ollen myös vesihuollon toiminta-alueiden laajennukset, jotka perustuvat uuteen maankäyttöön, tulevat olemaan melko pieniä. Turun Vesihuolto Oy:n toiminta-alueet viemäröinnin ja talousveden osalta viedään hyväksyttäväksi omana asiakohtanaan samanaikaisesti kehittämissuunnitelman kanssa.

Ehdotukseen Turun Vesihuolto Oy:n uudeksi toiminta-alueiksi on otettu mukaan edellisen, vuonna 2012 hyväksytyn toiminta-aluepäätöksen jälkeen toteutuneet uudet asemakaava-alueet. Toiminta-alueita on jonkin verran supistettu Pohjois-Turun metsäalueilla, joilla ei ole ollut liittymiä eikä toiminta-alueen laajentaminen ole tarpeellista myöskään uuden maankäytön vuoksi. Myös Pomponrahkan alue on rajattu toiminta-alueen ulkopuolelle.

Toiminta-aluekartoilla on esitetty myös uuden maankäytön vuoksi tarpeelliset tavoitteelliset toiminta-alueet vuosille 2019–2021 sekä aikaisintaan vuosina 2022–2025 ja 2026–2029 toteutuvat alueet. Lisäksi on osoitettu tavoitteelliset alueet vuoden 2029 jälkeen toteutuville uusille maankäytön alueille. Tavoitevuodet on sidottu valtuustokausiin ja Turku-strategiaan. Tavoitevuodet 2019–2021 vastaavat vuoden 2018 talousarvion ja toimintasuunnitelman yhteydessä hyväksyttyä kaavoitusohjelmaa ja investointiohjelmaa.

Toiminta-alueen ulkopuolinen viemäri- ja vesijohtoverkosto on esitetty samalla kartalla toiminta-alueen kanssa. Toiminta-alueen ulkopuolella ei ole velvollisuutta liittää kiinteistöä vesihuoltolaitoksen vesijohtoon tai viemäriin. Verkostojen läheisyydessä liittäminen on kuitenkin mahdollista siten, että liittyjä vastaa kaikista tonttijohdon rakentamiseen liittyvistä kustannuksista ja luvista. Tarkemmat liittymispisteet sovitaan aina tapauskohtaisesti. Palvelujen tarjonnassa ja hinnoittelussa noudatetaan yleisiä sopimusehtoja.

Varsinais-Suomen ELY-keskuksen neuvottelupyyntö

Varsinais-Suomen ELY-keskus on kirjeellään 11.1.2018 käynnistänyt neuvottelumenettelyn, sillä kaupunki ei ole sen näkemyksen mukaan huolehtinut vesihuoltolain 6 §:n mukaisesta vesihuollon järjestämisvelvollisuudesta jätevesien osalta seuravilla alueilla:

•Paattisten joen varsi (Yli-Maaria, Tekkala, Viikkala, Peltola ja Joenperä)

•Maarian altaan ympäristö (Paimala)

•Hirvensalo Haarlansalmen rannassa olevat taajama-alueet, Tammisto, Oriniemi, Häppilä, Illoisten järven länsipuoli, Jänessaari, Särkilahti ja Papinsaaren kärki

•Satavan ja Kakskerran taajama-alueet

Vesihuoltolain 6 §:n mukaan kunnan tulee huolehtia siitä, että ryhdytään toimenpiteisiin tarvetta vastaavan vesihuoltolaitoksen perustamiseksi, vesihuoltolaitoksen toiminta-alueen laajentamiseksi tai muun tarpeellisen vesihuollon palvelun saatavuuden turvaamiseksi, jos suurehkon asukasjoukon tarve tai ympäristönsuojelulliset syyt sitä vaativat. Kaupungin ja ELY-keskuksen tulkinnat siitä, mitä suurehkolla asukasjoukolla tässä yhteydessä tarkoitetaan, eivät ole yhtenevät. ELY-keskus tulkitsee, että myös harva YKR-taajaman läheisyydessä oleva alue täyttää kyseisen kriteerin. Kaupungin näkemyksen mukaan näin ei ole.

Edellisessä kehittämissuunnitelmassa ympäristönsuojelun näkökulmasta on toiminta-alueen laajenemisalueeksi esitetty asemakaavoittamatonta Paimalan aluetta Maarian altaan länsipuolella. Alueella ei ole suunnitteilla asemakaavoitusta. Alueen viemäröinnillä voi mahdollisesti olla merkitystä Maarian altaan veden laadun kannalta, vaikkei allasta enää käytetä Turun varavesilähteenä. Myös asemakaavoittamaton Illoistenjärven länsipuolen alue oli osoitettu samoin laajenemisalueeksi edellisessä kehittämissuunnitelmassa. Alueelle ei ole lähivuosin tulossa asemakaavoitusta.

Myös Oriniemen alue Hirvensalossa oli edellisessä kehittämissuunnitelmassa osoitettu jätevesiviemäröinnin laajenemisalueeksi. Alue on vuonna 1957 voimaan tulleessa asemakaavassa osoitettu kesäasuntorakennuksille, mutta on nykyään lähes täysin ympärivuotisessa asuinkäytössä. Jätevesien aiheuttamista haitoista on tehty ilmoituksia ympäristönsuojeluun vuosien varrella.

Kaupunkiympäristötoimialan ympäristönsuojelu on käynnistänyt selvityksen Varsinais-Suomen ELY-keskuksen esiin nostamien alueiden jätevesihuollon tilanteesta, sen on määrä valmistua vuoden 2019 aikana. Sen jälkeen arvioidaan, toteutuuko ELY-keskuksen esiin nostamilla alueilla vesihuoltolain 6 §:n mukainen kunnan vesihuollon järjestämisvelvollisuus ympäristönsuojelullisista syistä. Viemäriverkoston laajentaminen kyseisille alueille ei ole taloudellisesti kannattavaa tai muuttuu liittyjille taloudellisesti kohtuuttomaksi, ellei valtaosaa kiinteistöistä liitetä siihen. Koska alueet eivät ole taajama-alueita, liittämisvelvollisuutta ei vesihuoltolain 10 §:n mukaan ole, mikäli kiinteistökohtainen järjestelmä täyttää ympäristönsuojelulain säännökset. Toiminta-alueen laajentamisen sijaan kaupunki voi täyttää mahdollisen vesihuollon järjestämisvelvollisuuden myös muilla keinoin, esimerkiksi edesauttamalla kiinteistökohtaisia tai kiinteistöjen yhteisiä jätevesiratkaisuja.

Nykyisen toiminta-alueen laajentaminen ei ole tarpeen veden laadun tai riittävyyden vuoksi. Yksittäisten kiinteistöjen osalta toimitaan palvelun tarjonnan periaatteella silloin kun kiinteistö sijaitsee Turun Vesihuolto Oy:n vesijohtoverkoston läheisyydessä.

Vedenhankinta ja -jakelu – nykytilanne ja riskit

Turun Seudun Vesi Oy:n vedenottoluvat mahdollistavat huomattavasti nykyistä käyttöä suuremman vedenoton. Myös Virttaankankaan tekopohjavesijärjestelmän rakennettu tuotantokapasiteetti on nykyistä käyttöä suurempi, joten se riittää väestökehityksen, vedenkäyttöennusteen ja suunniteltujen uusien liittyjäkuntien mukaantulon jälkeen vuosia ilman tuotantokapasiteettiin liittyvää lisärakentamista. Turun varaus tekopohjavesijärjestelmän kapasiteetista on tehty 1990-luvun lopun vesimäärien perusteella ja on runsas 30 % suurempi kuin tämän hetkinen veden tarve.

Turun Seudun Vesi Oy:llä on Virttaankankaan tekopohjavesijärjestelmän lisäksi varalaitokset talousveden tuottamista varten. Halisten varalaitoksen tuotantokapasiteetti on 55 000 m3/d, joka yhdessä Oripäänkankaalta saatavan pohjaveden määrän kanssa vastaa lähes 100 % seudun keskimääräisestä veden tarpeesta.

Turun omat pohjavedenottamot eivät ole olleet käytössä moneen vuoteen eikä niillä ole enää merkitystä veden hankinnassa. Lentokentän ottamon luvalle on tarkoitus hakea mitätöintiä. Syksyllä 2017 on toteutettu uusi paineenkorotusasema Paattisten suuntaan, joka mahdollistaa tekopohjaveden johtamisen myös Turun pohjoisosiin. Vedenotto Ruskolta jää varajärjestelmäksi. Toimenpide parantaa vedenjakelun toimintavarmuutta.

Turun Seudun Vesi Oy toteuttaa vuoden 2018 aikana uuden runkojohdon Saramäen kalliosäiliöstä Parolanpuiston ylävesisäiliölle ja sieltä suoraan Turun länsipuolen kuntiin. Toimenpide parantaa merkittävästi vedenjakelun toimintavarmuutta seudullisesti.

Turun Vesihuolto Oy:n verkoston vesijohtomateriaaleina käytetään nykyisin pallografiittivalurautaa ja polyeteeniä, mutta verkostossa on vielä myös noin viidennes valurauta- ja teräsputkia. Sääolosuhteet ja erityisesti roudan syvyys aiheuttavat vuotuisia vaihteluita putkirikkojen määrään. Vuonna 2017 putkirikkoja oli 53, vuonna 2016 niitä oli 58 ja vuonna 2015 ennätyksellisen vähän eli 35. Aleneva trendi on selvästi nähtävissä pitkällä aikavälillä. 10 vuoden tarkkailujaksoissa vuosina 2006–2015 putkirikkoja oli vuodessa keskimäärin 64 kun taas edellisellä 10 vuoden jaksolla niitä oli lähes kaksinkertainen määrä eli vuodessa keskimäärin 119.

Riskinä on, että vesi muuttuu verkostossa, mikäli viipymä verkostossa on pitkä. Pitkiä viipymiä syntyy, jos verkostoa laajennetaan hallitsemattomasti haja-asutusalueille tai jos rakennetun alueen vedenkulutus olennaisesti muuttuu alkuperäisistä suunnittelu- ja mitoitusperusteista. Veden muuttumisherkkyys riippuu veden laadusta ja erityisesti sen mikrobiologisesta aktiivisuudesta, joka lisääntyy lämpötilan kasvaessa. Verkostonäytteiden heterotrofista pesäkelukua tai nitriitin muodostumista voidaan pitää indikaattorina veden muuttumisesta. Saaristoon on lisätty jälkidesinfiointi, jotta veden laatu säilyisi hyvänä myös verkoston ääripäässä, jossa veden vaihtuvuus on heikko.

Maaperän pilaantumista mahdollisesti aiheuttavia toimintoja sijaintitietoineen kartoitetaan ja merkitään valtakunnalliseen MATTI-tietojärjestelmään. Raskasmetallien, liuottimien ja eri painoisten öljyhiilivetyjen pitoisuudet ovat monin paikoin niin korkeita, että maaperän pilaantumista kuvaavat ohjearvot ylittyvät. Useat haitta-aineet ovat hyvin paikallaan pysyviä ja veteen niukkaliukoisia, mutta tietyt liuotintyyppiset aineet voivat pysyä ja kulkeutua maaperän orsi- ja pohjaveden mukana. Aurajoen varavedenoton kannalta pilaantuneesta maaperästä aiheutuvia erityisiä uhkia ei ole tiedossa. Vesijohtoverkostossa olevan ylipaineen ansiosta haitta-aineiden kulkeutumista talousveteen voi tapahtua vain silloin, kun verkostoa saneerataan maaperältään tai pohjavedeltään pilaantuneessa kohteessa.

Viemäröinti – nykytilanne ja riskit

Viemäreistä valtaosa, yli 90 %, on materiaaliltaan betonia ja muovia. Turun viemäriverkosto on pääosin erillisjärjestelmässä, mikä tarkoittaa, että jätevedet johdetaan Kakolanmäen puhdistamolle ja sadevedet suoraan vesistöön. Sekaviemäröityä aluetta on keskustan läheisyydessä vielä Nummella, Itäharjulla ja Kärsämäessä, mutta näilläkin alueilla on erillisviemäröinnin rakentaminen käynnissä. Erillisviemäröinnin edelleen kehittäminen edellyttää, että myös kadunpitäjällä on riittävät resurssit kadun kuivatuksen uusimisiin. Tällä hetkellä Kakolanmäen jätevedenpuhdistamolle päätyvästä vedestä keskimäärin 40 % on puhdistamolle kuulumatonta hulevettä.

Viemärin toiminta-häiriöt (tulvat tai tukokset) ovat vähäisiä. Tukoksia on n. 20 vuosittain eivätkä ne yleensä aiheuta korvattavaa haittaa, vaan ainoastaan tehostetun ylläpidon tarpeen. Viemäritulvia on vuosittain muutama kappale ja tavallisesti niitä ei esiinny lainkaan. Poikkeuksen tähän muodostavat vuodet 2011–2012 , jolloin poikkeuksellisen rankkojen sateiden seurauksena vahingoista kärsineitä kiinteistöjä oli yli 20. Vahingot ovat tapahtuneet erillisviemäröidyllä alueella, kun hulevettä on päätynyt viemäriverkkoon tonttiliittyminen, katurakenteiden tai verkostossa olevien rakenteiden vaurioiden kautta. Viemäreiden putkirikkoja ei juuri ole.

Viemäriverkostoon voi liittyjiltä päästä vahingossa, onnettomuuden seurauksena tai tahallisesti aineita, jotka heikentävät jäteveden puhdistustulosta. Tällaisia aineita ovat hiilivety-yhdisteet ja liuottimet, jotka voivat vaarantaa työturvallisuuden. Raskasmetallit haittaavat lietteen hyötykäyttöä ja myrkyt, happea kuluttavat aineet, rasvat, voimakkaat emäkset ja hapot puolestaan haittaavat biologisen prosessin toimintaa.

Asumisjätevesistä poikkeavia jätevesiä toiminnassaan tuottavien ja jätevesiviemäriin liittyneiden yritysten tulee tehdä teollisuusjätevesisopimus Turun Vesihuolto Oy:n kanssa. Lisäksi jätevesien tulee täyttää Turun seudun puhdistamo Oy:n osakaskunnille antaman ohjeen vaatimukset (28.4.2017).

Maaperässä olevia haitta-aineita kuten raskasmetalleja, liuottimia ja eri painoisia öljyhiilivetyjä voi vähäisessä määrin kulkeutua viemärin kautta puhdistamolle viettoviemäröinnin paineettomuuden vuoksi. Jätevesien haitta-aine pitoisuudet jäävät kuitenkin erittäin vähäisiksi suurista vesimääristä johtuvan laimenemisen ansioista, vaikka haitta-aineiden pitoisuudet maaperässä olisivatkin paikoin niin korkeita, että maaperän pilaantumista kuvaavat ohjearvot ylittyvät.

Korjausvelka ja verkostojen saneeraustarve

Verkostojen korjausvelan laskentaan ei ole olemassa selviä kriteereitä. Usein käytetään verkoston ikää, mutta erilaisista kehittämishankkeista huolimatta tilastollisesti ei ole pystytty määrittämään teknistä käyttöikää eri verkostomateriaaleille tai edes keskimääräisesti.

Viemäriverkoston osalta korjausvelan laskennassa on käytetty olosuhteista ja materiaaleista riippuen 30–70 vuotta. Viemäreistä vanhimmat osuudet ovat 1890-luvulta. Vuonna 2016 viemäriverkoston keski-ikä oli 28 vuotta ja ennen vuotta 1960 rakennettua viemäriä oli n. 30 km.

Vesijohtojen osalta korjausvelan laskennassa on käytetty olosuhteista ja materiaaleista riippuen 50–100 vuotta. Vanhoissa kaupungeissa, kuten esimerkiksi Turussa on edelleen käytössä hyväkuntoista vesijohtoverkkoa, joka on asennettu vesihuoltotoiminnan alussa vuonna 1903. Vuonna 2016 vesijohtoverkoston keski-ikä oli 31 vuotta ja ennen vuotta 1960 rakennettua verkostoa oli 52 km, josta ennen vuotta 1940 rakennettua oli jäljellä n. 6 km.

Vesijohtoverkoston korjausvelan indikaattorina voidaan tietyin edellytyksin pitää myös laskuttamattoman veden määrää. Laskuttamattomasta vedestä noin 35 % eli 1 milj. m3 on nk. yleistä vettä, jolla tarkoitetaan esimerkiksi verkoston huuhteluun ja sammutukseen käytettyä vettä. Loput laskuttamattomasta vedestä on vuotovettä, jota tulee kiinteistöjen tonttijohtoihin ja/tai vesihuoltolaitoksen vesijohtoihin syntyneistä pienistä tihkuvuodoista sekä putkirikoista. Laskuttamattoman veden prosenttiosuus verkostoon pumpatun veden kokonaismäärästä ei anna luotettavaa kuvaa vuotoveden määrästä, sillä vedenkulutuksen vähenemisen vuoksi verkostoon pumpatun veden määrä on vuodesta 2000 vähentynyt noin 10 %. Näin ollen laskuttamattoman veden suhteellinen osuus kasvaa kokonaisvesimäärän vähentymisen vuoksi vaikka sen tosiasiallinen määrä pysyisi samana tai jopa vähenisi. Korjausvelan indikaattorina voidaan prosenttiosuuden sijaan pitää vuosittaista laskuttamattoman veden määrää per verkostometri, joka on vuonna 2017 ollut 4,0 m3 (3,6 m3 v. 2016). Verkoston kunto on laskuttamattoman veden määrän (m3/m/vuosi) perusteella kohtalainen.

Verkoston tunnuslukujen perusteella verkostojen kunto on kehittynyt parempaan suuntaan eivätkä tämänhetkiset tunnusluvut osoita merkittävää korjausvelkaa. Periaatteena tulee olla, että korjausinvestointien taso on sellainen, että korjausvelan määrä ei kasva. Näin ollen investointien määrän tulee olla vähintään nykyisellään eli poistojen verran. Tavoitteena tulee olla, että vesijohto- ja viemäriverkoston putkirikkojen määrä pysyy ennallaan tai alenee, hulevesien määrä viemäriverkostossa vähenee ja vesijohtoverkostojen vuodot vähenevät. Koska yli puolet nykyisestä verkostopituudesta on rakennettu 1960-luvun jälkeen, on tulevaisuudessa varauduttava nykyistä suurempaan investointitasoon. Tämä on välttämätöntä, jotta kaupungin asettamat tavoitteet veden laadulle ja vesihuollon katkottomuudelle saavutetaan.

Jätevedenpuhdistus – nykytilanne ja riskit

Turun seudun puhdistamo Oy:n toimialana on jätevesien siirto ja puhdistus sekä syntyneen lietteen hyödyntäminen. Energian ja kemikaalien kulutusta optimoidaan ja sovitetaan yhteen puhdistusvaatimusten kanssa. Turun seudun puhdistamo Oy operoi jätevedenpuhdistusta, kokonaisuuteen kuuluvat Kakolanmäen jätevedenpuhdistamo, siirtolinjat Kaarinasta ja Raisiosta sekä neljä siirtopumppaamoa.

Jätevedenpuhdistamon prosessit sijaitsevat maan alle louhitussa kallioluolassa, jonka tilavuus on noin 500 000 m3 ja josta allastilaa on noin 125 000 m3. Puhdistamon keskimääräinen virtaama on noin 90 000 m3/d ja kuivattua lietettä syntyy vajaa 50 000 tonnia vuodessa. Puhdistamolla syntyvä liete käsitellään biokaasulaitoksessa ja hyötykäytetään sähkö- ja lämpöenergiana sekä maanparannusaineena. Puhdistetun jäteveden lämpöä hyödynnetään kaukolämmön ja kaukokylmän tuotannossa. Puhdistamokokonaisuus tuottaa energiaa yli kymmenen kertaa enemmän kuin se käyttää energiaa.

Jätevedenpuhdistamon käytössä pyritään mahdollisimman hyvään, vähintään ympäristöluvan määräykset täyttävään puhdistustulokseen. Puhdistustulos täytti voimassa olevan ympäristöluvan puhdistusvaatimukset kaikilla neljännesvuosijaksoilla vuonna 2017. Kokonaistypen puhdistustehovaatimus (75 %) vuosikeskiarvona laskettuna saavutettiin. Puhdistusteho orgaanisen aineksen (BOD 7ATU) osalta oli 99 %, kokonaisfosforin osalta 98 %, kokonaistypen osalta 84 % sekä kiintoaineen osalta 99 % vuonna 2017.

Puhdistamon ja pumppaamoiden ohitukset pyritään minimoimaan. Yhtiö huomioi toimintaansa kehittäessään Helsingin ja Turun kaupunkien yhteisen Itämeri-toimenpideohjelman tavoitteet. Ulkopuolisia palveluntuottajia käytetään mm. lietteenhyödyntämisessä, kunnossapidossa, laboratoriopalveluissa sekä automaatiojärjestelmien ylläpidossa.

Puhdistamoyhtiö kehittää riskienhallintaa jatkuvana prosessina. Yhtiön riskikartoituksissa merkittävimmiksi riskeiksi ja epävarmuustekijöiksi ovat nousseet puhdistamon poistoputken kapasiteetin riittämättömyys poikkeuksellisten suurten vesimäärien aikana, työturvallisuus- ja terveysriskit, lainsäädännön ja määräysten muuttumisesta johtuvat tiukentuvat vaatimukset jätevedenpuhdistusprosessiin liittyen, laitoksen arvon säilyttämisen varmistaminen sopimuksin sekä tietoturvariskit. Riskienarvioinnin tulokset huomioidaan toimintojen suunnittelussa ja toteutuksessa. Merkittävimpänä riskienhallinnan toimenpiteenä yhtiö rakennuttaa vuosien 2018–2021 aikana uuden poistoputken puhdistuskapasiteetin varmistamiseksi.

Puhdistamoyhtiö pyrkii vastaanottamaan yhdyskuntajätevesiä maksimikapasiteettinsa rajoissa mahdollisimman laajalta toiminta-alueelta. Alueen kuntien jätevesien johtaminen keskitettyyn käsittelyyn tukee seudullista puhdistusratkaisua. Lisäksi yhtiö pyrkii toiminnallaan edistämään toiminta-alueensa viemäriverkoston seurantaa, mikä edesauttaa verkoston käyttöä ja hoitoa sekä verkostoon pääsevien hulevesien ja asumajätevesistä poikkeavien teollisuusjätevesien hallintaa yhteistyössä osakaskuntien kanssa.

Yhteistyössä osakaskuntien kanssa kehitetään seudullista vesihuoltoa ja varautumista, kuten teollisuusjätevesisopimuksia sekä viemäriverkoston seurantajärjestelmää ja hulevesien hallintaa.

Hulevesijärjestelmä

Vesihuoltolain sekä maankäyttö- ja rakennuslain 1.9.2014 voimaan tulleen uudistuksen myötä kokonaisvastuu hulevesien hallinnasta asemakaava-alueilla siirtyi kunnille. Hulevesiä koskevat säännökset sijoitettiin maankäyttö- ja rakennuslakiin, koska hulevesien hallinnan tärkein keino on maankäyttö ja kaavoitus. Näin ollen hulevesien hallinta ei enää ole varsinaista vesihuoltoa.

Turun kaupunginvaltuuston 30.5.2016 § 92 päätöksen mukaan Turun kaupunki vastaa vuoden 2017 alusta lähtien asemakaava-alueella hulevesien hallinnasta hulevesiviemärit mukaan lukien. Turun Vesihuolto Oy huolehtii tilauksesta hulevesiviemäröinnin operoinnista, mutta vastuu on kaupungin. Hulevesiviemäröinnin toiminta-alueen voimassaolo lakkasi, kun siirryttiin vesihuoltolain soveltamisesta maankäyttö- ja rakennuslakiin. Toiminta-alueen sijaan maankäyttö- ja rakennuslaissa puhutaan hulevesijärjestelmän vaikutusalueesta, jonka tulee olla ainakin asemakaavoitettu alue.

Hulevesiä koskevat tulevaisuuden tavoitteet on kirjattu Turun kaupungin hulevesiohjelmaan, joka on hyväksytty kaupunginhallituksessa 16.5.2016 § 205.

Sako- ja umpikaivolietteiden käsittely

Jätevesiviemäriverkoston ulkopuolisten asuinkiinteistöjen sako- ja umpikaivolietteet ovat osa jätelain mukaista jätehuoltoa ja kuuluvat Lounais-Suomen jätehuoltolautakunnan alaiseen toimintaan. Turun alueella muodostuvia sako- ja umpikaivolietteitä otetaan vastaan Topinojalla sijaitsevalla Gasum Oy:n vastaanottopaikalla, josta lietteet johdetaan käsiteltäväksi jätevesiviemäriä myöden Kakolanmäen jätevedenpuhdistamolle. Lounais-Suomen Jätehuolto Oy vastaa lietteen vastaanottopaikkojen järjestelystä.

Häiriötilanteisiin varautuminen

Vesihuoltolaissa on säännökset vesihuoltolaitoksen, vesihuoltolaitokselle vettä toimittavan laitoksen sekä jätevesiä käsittelevän laitoksen selvilläolo- ja tarkkailuvelvollisuudesta sekä siitä, miten palvelut tulee turvata häiriötilanteissa. Nämä säännökset koskevat Turun Vesihuolto Oy:tä, Turun Seudun Vesi Oy:tä ja Turun seudun puhdistamo Oy:tä. Säännökset koskevat myös osuuskuntaa, jonka toiminta-alueen kaupunki on hyväksynyt.

Lain 15 §:n mukaan kyseisten laitosten on oltava selvillä käyttämänsä raakaveden määrään tai laatuun kohdistuvista riskeistä sekä laitteistonsa kunnosta. Tässä tarkoituksessa vesihuoltolaitoksen on tarkkailtava käyttämänsä raakaveden määrää ja laatua, laitteistonsa kuntoa sekä vuotovesien määrää laitoksen vesijohto- ja viemäriverkostoissa. Tiedot verkostojen sijainnista on saatettava sähköiseen muotoon.

Lain 15 a §:n mukaan kyseiset laitokset vastaavat verkostoihinsa liitettyjen kiinteistöjen vesihuoltopalvelujen saatavuudesta häiriötilanteissa. Palvelujen turvaamiseksi laitoksen on oltava yhteistyössä muiden samaan verkostoon liitettyjen vesihuoltolaitosten, kunnan, kunnan valvontaviranomaisten, pelastusviranomaisten, sopimuskumppanien ja asiakkaiden kanssa. Laitos laatii ja pitää ajan tasalla suunnitelman häiriötilanteisiin varautumisesta sekä ryhtyy suunnitelman perusteella tarvittaviin toimenpiteisiin. Laitos toimittaa suunnitelman valvontaviranomaisille, pelastusviranomaiselle ja kunnalle. Laitoksen tulee ilmoittaa ELY-keskukselle merkittävästä häiriöstä vesihuollossa.

Maksut

Vesihuoltolain 1.9.2014 voimaan tulleen muutoksen mukaan vesihuollon maksujen tulee olla sellaiset, että niillä katetaan pitkällä aikavälillä vesihuoltolaitoksen uus- ja korvausinvestoinnit. Maksuihin saa sisältyä enintään kohtuullinen tuotto pääomalle. Lakimuutoksen jälkeen kustannusten oikean kohdentamisen, aiheuttamisperiaatteen toteuttamisen tai muun vastaavan syyn vuoksi liittymis- ja perusmaksujen tulee olla erisuuruiset. Aiemmin näiden maksujen erisuuruisuus oli mahdollista.

Turun Vesihuolto Oy:n toiminta-alueen ulkopuolella on peritty liittymismaksu puolitoistakertaisena 1.1.2016 alkaen. Perusteena on, että kiinteistön verkoston rakentamiskustannukset ovat säännönmukaisesti tavanomaista suhteellisesti korkeammat, koska liittymistiheys on heikompi. Voimassa olevan liittymistaksapäätöksen mukaan on mahdollista määrittää liittymismaksu tapauskohtaisesti korotettuna rakentamisesta aiheutuvien keskimääräistä suurempien suhteellisten tai absoluuttisten kustannusten perusteella. Muilta osin aluekertoimia ei ole toistaiseksi otettu käyttöön.

Uusien valtakunnallisten taksasuositusten mukaan perus- ja käyttömaksujen suositeltava suhde on 50/50, kun se aiemmin on ollut perusmaksujen osalta enintään 30 % maksutuloista. Turussa perusmaksujen osuus on runsas 10 %, mikä on hieman valtakunnallista keskiarvoa alhaisempi. Suosituksen mukainen osuus tarkoittaisi, että perusmaksujen suuruus kymmenkertaistuisi nykyisestä, mikä ei enää tukisi vesihuoltopalveluiden kestävää käyttöä. Tavoitteena on kuitenkin lisätä perusmaksun suhteellista osuutta nykyisestä kohdentamalla taksan korotuksia perusmaksuihin, mikäli mahdollista.

Aiheuttamisperiaatteen mukaan sekaviemäröidyllä alueella tulisi periä korotettua maksua, joka voi olla perusmaksu tai yleisten toimitusehtojen mukainen jäteveden määrään tai laatuun perustuva korotettu käyttömaksu. Maksu koskisi sekaviemäröintiä ainoastaan alueilla, joilla ei ole hulevesien erottelumahdollisuutta puuttuvan hulevesijärjestelmän vuoksi. Maksun käyttöönottoon vaikuttaa julkisoikeudellisen hulevesimaksun suuruus. Lisäksi erotteluvelvollisuuden piirissä olevien kiinteistöjen tulee viranomaisten vaatimuksesta ja tarvittaessa uhkasakon uhalla erotella hulevedet jätevesistä.

Julkisoikeudellisen hulevesimaksun käyttöönotosta kaupunginvaltuusto on päättänyt 30.5.2016 § 92. Hulevesimaksutaksa on ollut nähtävillä toukokuussa 2018 ja se on tarkoitus viedä päätöksentekoon elokuussa 2018.

Tukkuvesiyhtiöt Turun Seudun Vesi Oy ja Turun seudun puhdistamo Oy laskuttavat osakaskuntien vesihuoltolaitoksia osakassopimustensa mukaisesti.

Lounais-Suomen jätehuoltolautakunta päättää haja-asutusalueiden sako- ja umpikaivolietteen vastaanoton maksuista vuosittain seudullisen jätetaksan yhteydessä. Lietteitä koskevat maksut ovat olleet riippuvaisia vastaanottopaikasta. Turun kaupungin alueella syntyviä lietteitä vastaanotetaan Gasum Oy:n laitoksella Topinojan jäteasemalla.

Osuuskuntien rooli vesihuollon toimijoina

Turun alueelle on toistaiseksi syntynyt vain vähän vesiosuuskuntia. Niiden määrä ja merkitys tulee todennäköisesti lähitulevaisuudessa lisääntymään. Osuuskunnat ovat hyvä keino saada haja-asutusalueiden jätevedet hallittuun käsittelyyn ja vesiensuojelun kannalta lopputulos on parempi kuin yksittäisten kiinteistöjen omat järjestelmät. Tämän vuoksi on tarpeellista valmistella vuoden 2019 aikana periaatteet, joiden mukaan osuuskuntien toimintaa pyritään edistämään.

Turun Vesihuolto Oy osoittaa verkostosta sellaiset kohdat, joissa osuuskuntien putkistot voidaan liittää yhtiön verkostoon. Osuuskuntien ja Turun Vesihuolto Oy:n välillä käytettävien sopimusten malli on hyväksytty vesiliikelaitoksen johtokunnassa vuonna 2016. Turun Vesihuolto Oy ei peri osuuskunnalta tai sen asiakkailta liittymismaksua, vaan arvioituun jätevesimäärään perustuvan kapasiteettivarausmaksun.

Verkostojen ulkopuolisten alueiden vesihuolto

Haja-asutusalueella talousvesi- ja jätevesiasiat ratkaistaan kiinteistökohtaisesti tai tonttiyhteenliittymillä, jolloin liittyjät ovat suoraan vesihuoltolaitoksen asiakkaita. Vaihtoehtona on myös muodostaa yhteisiä osuuskuntia hoitamaan vedenhankintaa tai viemäröintiä.

Haja-asutusalueilla kiinteistökohtaisista ratkaisuista on vastuussa kiinteistönomistaja. Uutta jätevesijärjestelmää tehtäessä tai vanhaa parannettaessa siitä on tehtävä suunnitelmat, jotka toimitetaan rakennusvalvontaan rakennus- tai toimenpidelupahakemuksen yhteydessä. Rakennusvalvonta pyytää jätevesijärjestelmästä lausunnon ympäristönsuojelulta. Turun ympäristönsuojelumääräyksissä on esitetty jätevedenkäsittelyn menetelmiä ja vähimmäissuojaetäisyyksiä koskevat vaatimukset. Määräykset on hyväksytty kaupunginvaltuustossa 15.12.2014 § 195 ja ne tulivat voimaan 1.2.2015. Vuoden 2018 aikana määräykset on tarpeen päivittää mm. muuttuneen jätevesilainsäädännön vuoksi.

Talousveteen liittyvänä riskinä haja-asutusalueella ovat pienehkötkin onnettomuudet, esimerkiksi bensiinitankin tai öljysäiliön vuoto, jotka voivat aiheuttaa yksittäisten talousvesikaivojen veden pilaantumisen pitkäksikin ajaksi. Lisäksi riskejä aiheuttavat myös sääolosuhteet: pitkään jatkuvat kuivat kaudet ovat uhka alueen pohjavesivarannoille ja voivat aiheuttaa kaivojen kuivumisen. Runsaat sateet puolestaan voivat aiheuttaa kaivoveden likaantumisen. Nämä riskit tulisi tunnistaa.

Haja-asutusalueilla riskinä on se, että puutteellinen jätevesien käsittely voi aiheuttaa kaivojen ja pienvesien pilaantumista sekä lisätä vesistöihin aiheutuvaa ravinne- ja orgaanisen aineen kuormitusta. Lisäksi asumisjätevedet saattavat aiheuttaa hygieenistä haittaa sekä viihtyisyyshaittaa. Lietehuollossa tehtyjen selvitysten perusteella iso osa syntyvästä lietteestä ei ohjaudu asianmukaisiin käsittelypaikkoihin tai ei ole tiedossa minne lietteet päätyvät. Väärin sijoitettu liete aiheuttaa samat riskit kuin puutteellinen käsittely.

4633-2016

UTVECKLINGSPLAN FÖR VATTENFÖRSÖRJNINGEN 2018–2021

Förslag 12.9.2018

Inledning

Kommunen ska utveckla vattenförsörjningen på sitt område i enlighet med samhällsutvecklingen. Syftet ska vara att trygga vattentjänster som, till skäliga kostnader, ger tillgång till tillräckligt med hygieniskt och även i övrigt oklanderligt hushållsvatten samt sådan avloppshantering som är ändamålsenlig med avseende på hälso- och miljöskyddet. Vattentjänsterna ska utvecklas i samarbete med vattentjänsterna inom området, med dem som levererar vatten till verken och behandlar verkens spillvatten och i samarbete med andra kommuner. Dessutom ska kommunen delta i den allmänna utvecklingen av vattentjänsterna inom området. (Lag om vattentjänster 1 och 5 §).

Utvecklingen förutsätter planering och utarbetande av utvecklingsplanen för vattenförsörjningen är ett bra redskap i den. I och med ändringen av lagen om vattentjänster som trädde i kraft 2014 är utvecklingsplanen för vattenförsörjning inte längre lagstadgad.

Organisationerna för vattenförsörjning

I Åbo är vattenförsörjningen är utspridd på tre bolag som alla är en del av Åbokoncernen. Tillgången till information i realtid mellan organisationerna för vattenförsörjning är viktig för alla parter.

Åbo Vattenförsörjning Ab ägs fullständigt av Åbo stad och är ett vattentjänstverk så som avses i lagen om vattentjänster. Verket ansvarar för Åbo stads vattenförsörjning inom de verksamhetsområden som stadsfullmäktige har fastställt. Företaget anskaffar och säljer vatten, leder det till konsumenterna och samlar in vatten från konsumenterna för att leda det vidare till avloppsvattenrening. Bolaget hanterar nätverksegendom och låter anlägga och förvaltar de nätverk och andra konstruktioner som behövs. Bolaget ansvarar inte längre för avloppshanteringen av dagvatten som övergick till stadsmiljösektorns ansvar från och med början av 2017.

Turun seudun vesi Oy är ett partivattenbolag som ägs av nio kommuner (S:t Karins, Lundo, Masko, Nådendal, Pemar, Pargas, Reso och Åbo) och vars uppgift det är att producera högklassigt hushållsvatten för regionens invånare så kostnadseffektivt som möjligt och i enlighet med principen om hållbar utveckling. Bolaget äger, planerar och låter uppföra vattenförsörjnings-, vattenrenings- och vattendistributionsanläggningar. Projektet med anläggningen för konstgjort grundvatten på Virttaankangas är bolagets lösning i syfte att trygga vattenförsörjningen i Åboregionen. Bolaget är numera Finlands näst största vattenproducent och levererar årligen cirka 23 miljoner kubik vatten till vattentjänstverkens 300 000 kunder i ägarkommunerna.

Turun seudun puhdistamo Oy är ett partibolag som producerar avfallsvattenreningstjänster för sina delägarkommuner. Bolagets delägarkommuner är Åbo, Reso, S:t Karins, Lundo, Nådendal, Pemar, Masko, Virmo, Nousis, Aura, Pöytis, Rusko, S:t Mårtens och Oripää. Delägarkommunernas ägarskap fördelas i proportion till avfallsbelastningen, Åbos andel är 62 %. Bolaget verkar enligt den s.k. Mankala-principen. Bolaget byggde avloppsreningsverket i Kakolabacken som inledde sin verksamhet 1.1.2009. Vid avloppsreningsverket behandlas avloppsvatten från nästan 300 000 invånare i Åboregionen samt regionens industriavloppsvatten.

I Åbo verkar dessutom privata vattenförsörjningsaktörer. Kakskerta-Satavas vattenandelslag har ansökt om godkännande av verksamhetsområde för avloppsnätverk. Ärendet avgörs som fristående beslut. Andelsverket har för tillfället 150 anslutningar och av dem är 30 anslutna till vattenledningen. För tillfället är 35 hushåll anslutna till avloppet och 15 till vattenledning i Runsalas vattensandelslag. As Oy Riutojaa egna vattenuttag har avslutats. Om anläggningen tas i bruk på nytt krävs godkännande av hälsoskyddsmyndigheten.

Exempelvis vatten- och avloppsnätet i förorterna Suikkila, Uittamo och Runosbacken samt i området för TYS studentby har byggts enligt den s.k. modellen för områdesbyggande så att de avviker från den allmänna byggmodellen för vatten- och avloppsnätet. Anslutningspunkterna till det allmänna nätverket har bestämts och nätverken inom området är tomtledningar. Kundförhållandet har ingåtts med vattenförsörjningsbolagen i områdena. Lagen om vattentjänster förutsätter inte att ändringar görs i de redan existerande kundförhållandena.

Vatten- och avloppsnätverken på Prästholmen har byggts som ett privat nätverk enligt markanvändningsavtalen.

Vattentjänsternas mål

NMT-centralerna ansvarar för den regionala utvecklingen av vattentjänsterna. Utvecklingsplanen för de regionala vattentjänsterna i Åboregionen 2011–2035 publicerades 2012 (hela materialet, se www.paikkatieto.airix.fi/tietopankki/turku/). I den har det ställts upp mål både för vattenförsörjningen, hanteringen av avloppsvatten och slam och för samarbete kring vattentjänsterna. Åbo deltar fortfarande aktivt i utvecklingen av vattentjänsterna i regionen.

Mål som härrör från samhällsutvecklingen

Utvecklingen av stadens vattentjänster står i nära förhållande till lösningarna i anslutning till användningen av stadsområdena, eftersom vattentjänsterna i enlighet med lagen om vattentjänster ska utvecklas i enlighet med samhällsutvecklingen. Markanvändningsplaneringen ställer sålunda ramvillkoren för utvecklingen av vattentjänsterna. Målen för utvecklingen av vattentjänster ska vara enhetliga med målen för beredningen av generalplanen 2029.

Kompletterande bebyggelse.

Enligt målen för generalplanen kommer Åbo stad år 2029 att ha 220 000 invånare. Största delen av bostadsbyggandet i staden inriktas i enlighet med målen för generalplanen inom zonen för hållbar stadsstruktur, i anslutning till befintliga nätverk. När det gäller bostadsbyggandet inriktas de största satsningarna på centrum och dess utvidgningar. På områden som kompletteras torde inte uppstå behov av bygga ut nätverket i omfattande utsträckning.

Nybyggnad på öarna före 2029.

Till följd av den växande stadens mångsidiga bostadsutbud finns det bostäder också vid utkanterna av tätortsfunktionerna. Den starkaste tillväxtriktningen har Åbo stads öar som erbjuder maritimt boende. Den största delen av tillväxten på öarna fram till 2029 inriktas på Hirvensalo. På ön Hirvensalo möjliggörs genom områdesreserveringar i för boende i förslaget till delgeneralplan sammanlagt cirka 15 000 nya invånare. Bosättningen på Hirvensalo fram till 2029 har uppskattats öka med +6000 invånare.

På området Satava-Kakskerta gäller en delgeneralplan som möjliggör en systematisk utveckling i framtiden. Målet fram till 2029 är att nytt boende styrs genom komplettering av gamla byaområden. Befolkningsökningen bedöms vara mycket måttlig. På det byaplanerade området torde inom den här tidsperioden uppstå nybyggnad som uppskattningsvis omfattar ca 150 invånare. Den övriga delen av Satava-Kakskertas öar används för glesbebyggelse och rekreation.

För tillfället leder tre matarledningar med god förmedlingskapacitet till öarna (rörstorlekar 180M, 400V, 315M). Skärgården har inte egen behållarkapacitet (vattentorn och underfallsvattenbehållare) utan stöder sig på fastlandets vattenförsörjning och vattentorn. Trycknivån på öarna är på grund av vattentornens höjdläge och nätverkens längd ställvis tämligen låg. Det uppstår långa genomströmningstider särskilt i Satava och Kakskerta och ställvis även på Hirvensalos ytterområden. De största utvecklingsbehoven är tillräckligt tryck i vattenledningsnätet, vattenomsättning och tillgången på tillräckligt vatten i samband med störningar.

Genom nybebyggelsen som eftersträvas i Hirvensalo före 2029 kommer vattenledningsnätets trycknivå att falla för lågt. Det har uppskattas att det måste byggas 3 tryckhöjningsstationer i området för att situationen ska kunna rättas till. Kostnadseffekten har uppskattats bli sammanlagt 150 000 €. Om det fortsättningsvis byggs bostäder uppstår därefter nya tröskelinvesteringar.

Det är inte ändamålsenligt att utsträcka det kommunala vatten- och avloppsnätet till den glesbygdsliknande bosättningen i Satava-Kakskerta. På området verkar för tillfället ett andelslag som har ansökt om godkännande hos staden för avlopp. Ärendet kommer att avgöras som en egen helhet.

Nybyggandet på öarna efter 2029

När antalet nya invånare ökar i Hirvensalo med +8000 från det nuvarande uppkommer ett behov av att anlägga en ny stamledning från Fastlandsåbo till Kyyrlävägen, nära platsen som reserverats för vattentornet (ca 4 km). Därutöver borde ännu en fjärde tryckökningsstation uppföras i området. När bostadsområdena längs Tammistovägen tas i bruk uppkommer behov av att utvidga stomavloppet på ett avstånd på cirka 600 meter för att avloppsnätet ska täcka den nya bosättningens behov. Kostnaderna för de externa som åtgärderna medför uppskattas till 2,85 m€. (Åbo skärgårds DGP och vattentjänsternas tröskelinvesteringar FCG 26.2.2016.)

För att säkerställa planmässig bebyggnad av området Satava-Kakskerta i delgeneralplanen är syftet att reservera tre områden på ön Satava för detaljplanläggning efter 2035. De är dimensionerade för cirka +1100 nya invånare. Då kommer det att behöva byggas 3,1 km stamvatten- och avloppsledningar från fastlandet jämte tre pumpanläggningar om området ansluts till Åbo Vattenförsörjning Ab:s nät. Kostnaderna för de externa investeringarna har uppskattas till 2,6 m€. (Åbo skärgårds DGP och vattentjänsternas tröskelinvesteringar FCG 26.2.2016.) Kompletteringen av byaområdena ökar invånarantalet på öarna med beräkningsmässigt +1100 invånare så att potentialen för komplettering av områdena utanför detaljplanen räcker långt in på 2050-talet.

Nybyggnad i norra Åbo

Med tanke på stadens utbud av egnahemstomter är den andra viktiga tillväxtinriktningen vid sidan om öarna norra Åbo. I sin helhet har egnahemsboende som alternativ för norra Åbos del styrts till de befintliga detaljplaneområdena. När bosättningen breder ut sig i de norra områdena bildas kapacitetsbrist i fråga om avloppsnätet både i områdena Jäkärlä, Patis och även S:t Marie-Ilmarinen.

I närheten av tätortsområdet Jäkärlä inriktas tomtutbudet på kompletteringen av det oanslutna detaljplaneområdet Vakiniittu. Tomtutbudet har uppskattats räcka till på området in på 2020-talet. När Vakiniittuområdet blir klart inriktas utbudet på egnahemsbostäder till det anhängiga detaljplaneområdet Koskennurmi. Detaljplanen för Koskennurmi beräknas bli färdig 2019. De första tomterna kommer att överlåtas på området 2022. Tomtutbudet har bedömts vara tillräckligt på det här området in på 2030-talet.

Avsikten är att måttfullt detaljplanelägga det planlagda tätortsområdet i Patis. Områdets framtid och eventuella nya områden som ska planläggas har undersökts med hjälp av generalplanen i vilken ramarna för områdena som ska planläggas i framtiden anges. Patis tätortsområde kommer att fyllas ut från och med 2020-talet, men omfattningen av byggandet på området kommer att blir ytterst måttlig.

På S:t Marie-Ilmarinenområdet gäller för tillfället en delgeneralplan genom vilken en effektivisering av markanvändningen vid gränsområdena kommer att bli möjlig i samverkan med Lundo. Efter delgeneralplanläggningen ska områdena detaljplaneläggas. Områdena reserveras för småhus. Det första objektet som planeras detaljplaneläggas är Kailaområdet i Jäkärlä söder om Tammerforsvägen på 2020-talet. Största delen av objekten i delgeneralplanen för S:t Marie-Ilmarinen kommer emellertid att överlåtas först efter 2029.

Det är viktigt att man i planlösningarna fäster särskild vikt vid att hantera och fördröja dagvattnet eftersom dagvattennätets kapacitet inte räcker till. Dattvattensituationen har bedömts i en särskild dagvattenplan (stadsstyrelsen 16.5.2016 § 205).

Ägarpolitiska mål

Ordnandet av vattenförsörjningen är infrastrukturaffärsverksamhet som utövas under monopol i anslutning till ett särskilt uppdrag som hör till stadens sektor. Partivattenföretagen fungerar enligt den så kallade Mankalaprincipen. De säljer sina slutprodukter till sina ägare till ett självkostnadspris och eftersträvar inte vinst i sin verksamhet. Staden är en aktiv ägare av funktioner av monopolnatur och fastställer innehållet i det särskilda uppdraget.

De närmare ägarpolitiska målen fastställs i stadens ägarpolitik för 2018–2021 som godkänts i stadsfullmäktige 11.6.2018. På grund av de samhälleliga målen och marknadsregleringen ska staden behålla sin privata ägande- och beslutanderätt över de bolag som sköter stadens särskilda uppdrag. Turun Seudun Puhdistamos och Åbonejdens Vatten Ab:s verksamhetsmässiga synergier och ställning i koncernen utreds medan ägarpolitiken är i kraft med syftet att planera och operera produktionen av bruksvatten och behandlingen av avloppsvatten på ett heltäckande sätt. Ändamålsenliga lösningar och eventuella företagsarrangemang genomförs i samarbete med andra aktieägare med beaktande av ramvillkoren i bolagens delägaravtal och bolagsordningar.

Anläggningen av de nya planlagda områdenas vattentjänster ska vara affärsekonomiskt lönsam för Turun Vesihuolto Oy. Utgångspunkten i lagen om vattentjänster är också att avgifterna för vattentjänster på lång sikt ska täcka vattenförsörjningsverkens ny- och reparationsinvesteringar. Därför är det nödvändigt att så snabbt som möjligt bedöma t.ex. områdeskoefficienter för nivån av anslutningsavgifter för att säkerställa förverkligandet av förorsakarprincipen enligt lagen om vattentjänster. Vid behov kompenserar staden höga anslutningsavgifter t.ex. vid prissättning av tomter. Vattenförsörjningen kan enligt lagen om vattentjänster stödas t.ex. med kommunala medel.

Det kan vara motiverat att bistå bolaget på en strategiskt betydelsefull plats eller på annars viktiga områden där genomförandet av vattenförsörjningen skulle bli förlustbringande i omfattande utsträckning eller där de regionala avgifterna skulle bli höga. Hjälpen ska emellertid alltid basera sig på bolagets ansökan om bidrag och prövning från fall till fall och det ska finnas tydliga motiveringar. Ett räntefritt lån eller ett lån med synnerligen låg ränta kan komma i fråga i situationer t.ex. när det är motiverat att tidigarelägga genomförandet av vattenförsörjningen i ett industriområde eller för att utöka tomtreserven trots att det inte kommer att finnas någon som ansluter sig på många år.

Sidomål

Det finns också andra mål för utvecklingen av vattentjänsterna än utvecklingen av samhällsstrukturen eller mål som härleds från ägarpolitiken som kan härledas från lagen om vattentjänster. Motsvarande mål ingår också i miljö- eller hälsoskyddslagarna.

Stadens vattentjänster ska arbeta kostnadseffektivt och erbjuda så täckande tjänster som möjligt enligt jämlika principer. När det gäller hushållsvattnet är målet att det även under kommande år ska finnas tillgång till högklassigt vatten som uppfyller kvalitetskraven och kvalitetsrekommendationerna utan störningar.

Ett välfungerande avloppsnät är förutsättning för effektiv hantering av avloppsvattnet. Genom separata avloppssystem och sanering strävar man efter att minimera andelen dagvatten i avloppsnätet och så förbättra avloppsreningsverkens verksamhetsförutsättningar och förhindra att obehandlat eller bristfälligt behandlat avloppsvatten kommer i vattendragen. Effektiverad behandling av avloppsvatten stöder för sin del hållbar utveckling och möjliggör användningen av den bästa teknik som finns med tanke på miljöbelastningen (BAT).

När det gäller behandlingen av avloppsvatten i glesbygden är målet att få fastigheternas avloppsvattenlösningar i den status som förordningen om hushållsavloppsvatten förutsätter. Det här förutsätter att fastighetsägarna får information och råd i fastighetsvisa avloppsvattenlösningar. Målet för en del av stadens områden är att genom verksamhet som bedrivs av lokala avloppsandelslag få avloppsvattenlösningarna på en ändamålsenlig nivå.

Vattentjänstverkets servicenivå

Det grundläggande målet för utvecklingen av vattenförsörjningen kan fortfarande anses vara att Turun Vesihuolto Oy:s vattenförsörjningsnät anläggs och utvidgas på det detaljplanerade området. Samtidigt kommer bosättningen på områden som ska planläggas och bosättningen i närheten av dessa att omfattas av den kommunala vattenförsörjningen. Viktigt i fråga om bolagets serviceutbud är verksamhet utan störningar, kvalitet och kundtillfredsställelse. Priset på vatten ska förbli måttligt för näringslivet och privata konsumenter. Den ekonomiska risken stiger om nybyggandet är okontrollerbart och det på glesbygdsområdena bildas särskilda utdelningsområden.

Det bör också ställas kvalitativa mål för servicenivån. Det finns inte allmänna definitioner på servicenivån. Enligt lagen om vattentjänster ska vattentjänstverken och partianläggningarna årligen lämna uppgifter som beskriver kvaliteten och ekonomin i verksamheten i det riksomfattande datasystemet för vattentjänster. Systemet togs i bruk från och med början av 2016 och det har inte ännu hunnit samlas jämförelseuppgifter för en längre tidsperiod.

Vattenverksföreningen har fört ett nyckeltalsystem i vilket bl.a. Turun Vesihuolto Oy redan under flera år har haft tillgång till motsvarande siffror. I de övriga nordiska länderna utarbetas en årligen rapport i vilken nyckeltalen har getts kriterier för god, tillfredsställande eller dålig verksamhet. Vattenverksföreningen håller på och utvecklar ett motsvarande system i Finland och det torde tas i bruk inom den närmaste framtiden.

Omfattningen av Åbo Vattenförsörjning Ab:s verksamhet

Man strävar efter att i enlighet med vad som beskrivs ovan i första hand styra stadens tillväxt mot att centralisera den existerande samhällsstrukturen och endast enligt övervägande utvidga den. Sålunda kommer utvidgningarna av vattentjänsternas verksamhetsområde som baserar sig på ny markanvändning att förbli tämligen små. I fråga om avloppshantering och hushållsvatten föreläggs verksamhetsområdena för Åbo Vattensörjning Ab under egen ärendepunkt för godkännande samtidigt med utvecklingsplanen.

I förslaget till ett nytt verksamhetsområde för Åbo vattensörjning Ab har tagits med de nya detaljplaneområdena som fastställts efter föregående 2012 godkända beslutet om verksamhetsområde. Verksamhetsområdena har dragits samman en aning på skogsområdena i norra Åbo där det inte har funnits anslutningar och det inte heller har varit nödvändigt att utvidga verksamhetsområdet på grund av ny markanvändning. Även Pomponrahkaområdet har lämnats utanför verksamhetsområdet.

På kartorna över verksamhetsområdet har även de målinriktade verksamhetsområdena 2019–2021 som är nödvändiga på grund av den nya markanvändningen och områdena som tas i bruk 2022–2025 och 2026–2029 tagits med. Dessutom visas de målinriktade områdena för de nya områdena för markanvändning som tas i bruk efter 2029. Målåren är bundna vid fullmäktigeperioder och Åbostrategin. Målåren 2019–2021 motsvarar planläggningsprogrammet och investeringsprogrammet som godkändes i samband med budgeten och verksamhetsplanen för 2018.

Avlopps- och vattenledningsnätet utanför verksamhetsområdet visas på samma karta som verksamhetsområdet. Utanför verksamhetsområdet består ingen skyldighet att ansluta fastigheten till vattentjänstverkets vattenledning eller avlopp. Anslutning är emellertid möjlig i närheten av näten så att den som ansluter sig ansvarar för alla kostnader och tillstånd som gäller anläggningen av tomtledningen. De exaktare anslutningspunkterna överenskoms alltid från fall till fall. I utbudet och prissättningen av tjänster tillämpas alltid allmänna avtalsvillkor.

Begäran om förhandling av Egentliga Finlands NTM-central

Egentliga Finlands NTM-central har i ett brev daterat 11.1.2018 inlett ett förhandlingsförfarande eftersom staden enligt centralen inte har sett till sin skyldighet i enlighet med 6 § i lagen om vattentjänster om att ordna vattentjänster på följande områden:

•Längs Patisån (Övre S:t Marie, Tekkala, Viikkala, Peltola och Joenperä)

•Omgivningen kring dammen Maarian allas (Paimala)

•Tätorterna längs stranden Haarlansalmi på Hirvensalo, Tammisto, Oriniemi, Häppilä, Illoissjöns västra sida, Jänessaari, Särkilahti och Prästholmens spets

•Tätorterna Satava och Kakskerta

Enligt 6 § i lagen om vattentjänster ska kommunen se till att åtgärder vidtas för inrättande av ett vattentjänstverk som motsvarar behovet, utvidgande av vattentjänstverkets verksamhetsområde eller tryggande av tillgången till andra behövliga tjänster i samband med vattenförsörjning och avloppshantering om en stor mängd invånares behov eller miljöskyddsaspekter kräver det. Stadens och NTM-centralens tolkningar om vad som avses med en stor mängd invånare i det här sammanhanget överensstämmer inte med varandra. NTM-centralen anser att även få områden i närheten av RKY-förorter uppfyller det här kriteriet. Staden anser att så inte är fallet.

I den föregående utvecklingsplanen har ur miljöskyddsperspektiv som utvidgningsområde för verksamhetsområdet föreslagits det icke-planlagda området i Paimala väster om dammen Maarian altaat. På området planeras inte detaljplanläggning. En kanalisering av området kan eventuellt ha betydelse för vattenkvaliteten i dammen Maarian altaat trots att dammen inte längre används som reservvattenkälla för Åbo. Även det icke-planlagda området väster om Illoissjön var anvisats som utvidgningsområde i den föregående utvecklingsplanen. Området kommer inte att planläggas inom de närmsta åren.

Även Oriniemiområdet på Hirvensalo anvisades i den föregående utvecklingsplanen som utvidgningsområde för spillvattenavloppet. Området har i detaljplanen som trädde i kraft 1957 anvisats för sommarbostäder men används numera nästan uteslutande för åretomboende. Under åren har det gjorts anmälningar till miljöskyddet om olägenheter som avloppsvattnet orsakar.

Miljöskyddet inom stadsmiljösektorn har inlett en utredning om avloppsförsörjningens tillstånd som lyftes fram av Egentlig Finlands NTM-central, utredningen ska bli klar under 2019. Därefter ska man bedöma om kommunens skyldighet att anordna vattenförsörjning i enlighet med 6 § i lagen om vattentjänster av miljöskyddsskäl förverkligas inom de områden som NTM-centralen lyfter fram. En utvidgning av avloppssystemet i de aktuella områdena är ekonomiskt inte lönsam eller bli oskäligt dyrt för dem som ansluter sig, om inte största delen av fastigheterna ansluts. Eftersom det inte handlar om tätortsområden består inte en anslutningsskyldighet i enlighet med 10 § i lagen om vattentjänster om det fastighetsvisa systemet uppfyller miljöskyddslagens bestämmelser. I stället för att utvidga verksamhetsområdet kan staden uppfylla sin eventuella skyldighet att ordna vattentjänster även på andra sätt, t.ex. genom att främja fastighetsvisa spillvattenlösningar eller spillvattenlösningar som är gemensamma för fastigheterna.

En utvidgning av det nuvarande verksamhetsområdet är inte nödvändig med tanke på vattenkvaliteten eller dess tillräcklighet. För enskilda fastigheters del handlar man enligt principen om serviceutbud när fastigheten ligger i närheten av Åbo Vattenförsörjning Ab:s vattenledningsnät.

Vattenförsörjning och vattendistribution - nuläge och risker

Åbo Vattenförsörjning Ab:s vattenuttagstillstånd möjliggör betydligt större vattenuttag än hittills. Även produktionskapaciteten av anläggningen för konstgjort grundvatten i Virttaankangas är större än det nuvarande uttaget så det räcker fortfarande till i flera år efter att befolkningsutvecklingen, vattenuttagsprognoserna och planerade nya anslutningskommuner kommit med utan att mera produktionskapacitet byggs till. Åbos reservering av kapaciteten av anläggningen för konstgjort grundvatten har gjorts utgående från vattenmängderna i slutet av 1990-talet och är drygt 30 % större än vattenbehovet för tillfället.

Åbo Vattenförsörjning Ab har förutom anläggningen för konstgjort grundvatten i Virttaankangas reservanläggningar för produktion av hushållsvatten. Produktionskapaciteten i reservanläggningen i Hallis är 55 000 m3/d, som tillsammans med grundvattnet som får i Oripäänkangas motsvarar nästan 100 % av det genomsnittliga behovet av vatten.

Åbos egna grundvattentäkter har inte varit i bruk på många år och de har inte längre någon betydelse för vattenförsörjningen. Avsikten är att ansöka om ogiltigförklaring av tillståndet för vattentäkten vid flygplatsen. Under hösten 2017 har en ny tryckökningsstation anlagts i riktning mot Patis som gör det möjligt att leda konstgjort grundvatten även till Åbos norra delar. Vattentäkten i Rusko förblir ett reservsystem. Åtgärden förbättrar leveranssäkerheten i vattendistributionen.

Åbo Vattenförsörjning Ab anlägger under 2018 en ny stamledning från bergsvattencisternerna i Starrböle till övervattencisternerna i Parolaparken och därifrån direkt till kommunerna väster om Åbo. Åtgärden förbättrar betydligt leveranssäkerheten i vattendistributionen regionalt. Xxx

Som vattenledningsmaterial i Åbo Vattenförsörjning Ab:s nät används numera segjärn och polyeten men i nätet finns fortfarande också cirka en femtedel gjutjärn och stålrör. Väderleksförhållandena och särskilt tjälens djup orsakar årliga variationer i antalet rörbrott. År 2017 var antalet rörbrott 53, år 2016 var de 58 och år 2015 rekordlågt, nämligen 35. Det kan tydligt ses en avtagande trend på långsikt. Under en granskningsperiod på 10 år under 2006–2015 var antalet rörbrott i medeltal 64 per år medan de under föregående 10 års period var nästan det dubbla till antalet, det vill säga i medeltal 119 per år.

Risken är att vattnet förändras i nätet om genomströmningstiden är lång. Det uppstår långa genomströmningstider om nätet utvidgas okontrollerat till glesbebyggda områden eller om vattenkonsumtionen på ett bebyggt område väsentligt förändras från de ursprungliga planerings- och dimensioneringsgrunderna. Vattnets förvandlingskänslighet beror på vattenkvaliteten och särskilt på dess mikrobiologiska aktivitet som ökar när temperaturen stiger. De heterotrofa mikroberna eller nitritbildningen i nätproverna kan betraktas som en indikator på förändringen av vattnet. Det har lagts till efterdecinficering i skärgården för att vattenkvaliteten ska bevaras god även i ytterkanterna av nätet där vattenomsättningen är svag.

Funktioner som eventuellt orsakar nedsmutsning av jordmånen jämte lägesinformation kartläggs och antecknas i det riksomfattande MATTI-informationssystemet. Tunga metaller, lösningsmedel och halter av oljekolväten av olika vikter är på många ställen så höga att riktvärdena som beskriver jordmånens nedsmutsning överskrids. Ofta hålls skadeämnena bra på plats och är svårlösliga men vissa ämnen av lösningsmedelsart kan hållas och vandra med jordmånens grundvatten och hängande grundvatten. Man känner inte till särskilda hot som orsakas av nedsmutsad jordmån med tanke på reservvattenuttaget i Aura å. Till följd av övertrycket i vattenledningsnätet kan skadeämnen komma i hushållsvattnet endast då nätet saneras i ett objekt med nedsmutsad jordmån eller med nedsmutsat grundvatten.

Avloppshantering - nuläge och risker

Största delen av avloppen, över 90 %, är av betong och plast. Åbos avloppsnät är till största delen ett separat system vilket innebär att spillvattnet leds till reningsverket i Kakolabacken och regnvattnet direkt i vattendraget. Ett blandavloppsområde finns fortfarande i närheten av centrum i Nummisbacken, Österås och Kärsämäki, men även på dessa område håller man på att anlägga ett separat avloppsledningssystem. Ett separat avloppsledningssystem förutsätter att även gathållaren har tillräckliga resurser för att förnya torkningen av gatan. I genomsnitt 40 % av vattnet som kommer till Kakolabackens reningsverk är för tillfället dagvatten som inte hör hemma i reningsverket.

Driftsstörningarna i avloppshanteringen (översvämningar eller igensättningar) är få. Det uppträder ca 20 igensättningar per år och de ger vanligtvis inte anledning till ersättningar utan endast ett behov av intensifierad förvaltning. Varje år inträffar några avloppsöversvämningar och vanligtvis förekommer de inte alls. Ett undantag utgör åren 2011–2012 då de exceptionellt kraftiga störtregnen ledde till att över 20 fastigheter skadades. Skadorna uppstod på området med separat avloppshantering när dagvatten har hamnat i avloppssystemet via tomtanslutning, gatukonstruktioner eller på grund av skador i nätets konstruktioner. Det förekommer just inte rörbrott i avloppssystemen.

Anslutarna kan av misstag, till följd av en olycka eller avsiktligen släppa ämnen i avloppssystemet som försvagar rengöringsresultatet av spillvattnet. Till de här ämnena hör kolväteblandningar och lösningsmedel som äventyrar arbetssäkerheten. Tungmetaller påverkar nyttoanvändningen av slam och gifter, ämnen som förbrukar syre, fetter, starkt alkaliska och syror igen inverkar skadligt på den biologiska processen.

De som producerar avloppsvatten som avviker från hushållsavloppsvatten och de företag som anslutit sig till avloppsvattenledningen ska ingå avtal om industriavloppsvatten med Åbo Vattenförsörjning Ab. Därtill ska avloppsvatten uppfylla kraven som Turun seudun puhdistamo Oy ställt på delägarkommunerna (28.4.2017).

Skadeämnen i jordmånen som t.ex. tungmetaller, lösningsmedel och oljekolväten av olika vikter kan i små mängder föras via avloppet till reningsverket på grund av trycklösheten i självfallet. Skadeämneshalterna i spillvattnet är emellertid mycket låga på grund av utspädningen av de stora vattenmängderna trots att skadeämnenas halter i jordmånen ställvis är så höga att referensvärdena som beskriver nedsmutsningen i jordmånen överskrids.

Reparationsskuld och behov av att sanera näten

Det finns inte klara kriterier för beräkningen av skulden för reparationen av näten. Ofta används nätets ålder men trots olika utvecklingsprojekt har det inte varit möjligt att statistiskt fastställa den tekniska driftsåldern för olika nätverksmaterial eller ens i genomsnitt.

För vattenledningarnas del har i beräkningen av skulden för reparationen använts 30–70 år beroende av förhållandena och materialen. De äldsta delarna av avloppssystemet är från 1890-talet. År 2016 var avloppsnätets genomsnittliga ålder 28 år och cirka 30 km av avloppsnätet hade byggts före 1960.

För vattenledningarnas del har i beräkningen av skulden för reparationen använts 50–100 år beroende av förhållandena och materialen. I gamla städer, som t.ex. i Åbo, används fortfarande ett vattenledningsnät som är i gott skick och som har installerats i början av vattentjänstverksamheten 1903. År 2016 var vattenledningsnätets medelålder 31 år och den del av nätet som anlades före 1960 var 52 km och i det fanns fortfarande kvar ca 6 km som hade anlagts före 1940.

Som indikator för reparationsskulden i fråga om vattenledningsnätet kan under vissa förutsättningar anses även den mängd vatten vara som inte faktureras. Av det vattnet som inte faktureras är ca 35 %, det vill säga 1 miljon m3 så kallat allmänt vatten som avser till exempel vatten som används för sköljning och släckning av nätet. Det kvarstående vattnet som inte faktureras är läckvatten som hamnar i fastigheternas tomtledningar och/eller vattentjänstverkets vattenledningar till följd av små läckage och rörbrott. Procentandelen av den totala mängd vatten som inte faktureras och som pumpas in i nätet ger inte en pålitlig bild av läckvattnets omfattning eftersom vattenmängden som pumpats in i nätet på grund av den minskade vattenförbrukningen sedan 2000 har minskat med ca 10 %. Sålunda växer den relativa andelen av ofakturerat vatten på grund av minskningen av helhetsmängden vatten trots att dess effektiva omfattning hålls samma eller rentav minskar. Som indikator av reparationsskulden kan man i stället för procentandelen betrakta den årliga mängden vatten som inte faktureras per nätmeter och som 2017 uppgick till 4,0 m3 (3,6 m3 år 2016). Nätet är utgående från mängden vatten som inte faktureras (m3/m/år) i måttligt skick.

Utgående från nyckeltalen för nätet har nätens tillstånd utvecklats i en bättre riktning och de aktuella nyckeltalen visar inte heller på en betydande reparationsskuld. Principen är att reparationsinvesteringarnas nivå är sådan att reparationsskulden inte ökar. Sålunda kommer omfattningen av investeringar att vara sådan att reparationsskulden inte ökar. Syftet ska vara att rörbrotten i vattenlednings- och avloppsnätet hålls på samma nivå eller minskar, dagvattnet i avloppsnätet minskar och läckagen i vattenledningsnätet minskar. Eftersom över hälften av den nuvarande nätlängden har byggts efter 1960-talet måste man i framtiden ställa in sig på en större investeringsnivå än för tillfället. Detta är oundvikligt för att målen som staden ställer på vattenkvaliteten och vattentjänster utan avbrott nås.

Rening av avloppsvatten – nuläge och risker

Turun seudun puhdistamo Oy:s uppgift är bortföring och rening av avloppsvatten samt utnyttjande av slam. Förbrukning av energi och kemikalier optimeras och sammanjämkas med varandra. Turun seudun puhdistamo Oy ansvarar för reningen av avloppsvatten. Helheten består av Kakolabackens avloppsreningsverk, överföringsledningar från S:t Karins och Reso samt fyra pumpstationer för överföring av avloppsvatten.

Avloppsreningsverkets processer finns i den underjordiska grottan vars volym är ca 500 000 m3 varav bassängvolymen är ca 125 000 m3. Reningsverkets genomsnittliga flöde är ca 90 000 m3/d och torkat slam uppstår knappt 50 000 ton om året. Slammet som uppstår i reningsverket behandlas i biogasanläggningen och utnyttjas som el- och värmeenergi samt jordförbättringsmedel. Värmen i renat avloppsvatten utnyttjas vid produktion av fjärrvärme och fjärrkyla. Reningsverket i sin helhet producerar energi över tio gånger mer än använder energi.

Vid användning av reningsverket strävar man efter att uppnå ett så bra resultat som möjligt eller som åtminstone uppfyller bestämmelserna i miljötillståndet. Reningsresultatet uppfyllde reningskraven för det gällande miljötillståndet under alla kvartalsperioder 2017. Kravet på reningseffekt för totalkväve (75 %) räknat som årsgenomsnitt uppnåddes. Reningseffekten för det organiska ämnet (BOD 7ATU) var 99 %, för totalfosfor 98 %, för totalkväve 84 % samt för fasta partiklar 99 % år 2017.

Vid reningsverket och pumpstationerna försöker man minimera förbiledningarna. Vid utveckling av verksamheten beaktar bolaget målen för Östersjöåtgärdsprogrammet som är gemensamt för Helsingfors och Åbo. Utomstående serviceproducenter används bl.a. när det gäller utnyttjandet av slammet, underhållet, laboratorietjänsterna samt driften av automationssystemet

Reningsbolaget utvecklar riskhanteringen som en kontinuerlig process. Som de viktigaste riskerna och osäkerhetsfaktorerna vid bolagets riskkartläggningar har lyfts fram otillräcklig kapacitet för reningsverkets avloppsrör vid exceptionellt stora vattenmängder, arbetssäkerhets- och hälsorisker, strängare krav på grund av ändringar i lagstiftningen och bestämmelserna med anknytning till avloppsreningsprocessen, bevarande av reningsverkets värde genom avtal samt datasäkerhetsrisker. Resultaten av riskkartläggningen beaktas vid planering och genomförande av funktionerna. Den viktigaste åtgärden i fråga om riskhantering är byggandet av ett nytt avloppsrör under 2018–2021 för att säkerställa reningskapaciteten.

Reningsbolaget försöker inom ramen för sin maximala kapacitet ta emot samhällsavloppsvatten i ett så omfattande område som möjligt. Att avloppsvatten i regionens kommuner behandlas centraliserat på reningsverket stöder den regionala reningslösningen. Därtill eftersträvar bolaget att främja uppföljningen av avloppsnätet inom sitt verksamhetsområde vilket bidrar till användningen och underhållet av nätet samt hanteringen av dagvatten och industriavloppsvatten som avviker från hushållsavloppsvatten i samarbete med delägarkommunerna.

I samarbete med delägarkommunerna utvecklas en regional vattenförsörjning och beredskap såsom avtal om industriavloppsvatten samt uppföljningssystem för avloppsnätet och dagvattenhantering.

Dagvattensystem

Genom reformen av lagen om vattentjänster och markanvändnings- och byggnadslagen som trädde i kraft 1.9.2014 övergick helhetsansvaret för hanteringen av dagvatten på stadsplaneområden till kommunerna. Bestämmelserna om dagvatten togs in i markanvändnings- och bygglagen eftersom det viktigaste sättet att hantera dagvatten är genom markanvändning och planläggning. Sålunda är hanteringen av dagvatten inte längre egentlig vattenförsörjning.

Enligt Åbo stadsfullmäktiges beslut 30.5.2016 92 § ansvarar Åbo stad från och med början av 2017 för hanteringen av dagvatten inklusive dagvattenavloppen på det detaljplanerade området. Åbo Vattenförsörjning Ab ser på beställning till hanteringen av dagvattenavloppssystemet men ansvaret ligger hos staden. Verksamhetsområdet för dagvattenavloppet upphörde att gälla när man övergick från att tillämpa till lagen om vattentjänster till att tillämpa markanvändnings- och byggnadslagen. I stället för verksamhetsområde talas det i markanvändnings- och byggnadslagen om dagvattensystemets verkningsområde som åtminstone ska vara ett detaljplanerat område.

De framtida målen för dagvattenprogrammet har förts in i Åbo stads dagvattenprogram som godkändes av Åbo stadsstyrelsen 16.5.2016 § 205.

Hanteringen av spillvatten och slam

Slam från slamavskiljare och samlingsbrunnar för bostadsfastigheter utanför spillvattenavloppsnätet är en del av avfallshanteringen i enlighet med avfallslagen och är verksamhet som hör till Sydvästra Finlands avfallshanteringsnämnd. Slam- och från slamavskiljare och samlingsbrunnar som uppstår inom Åbo-området tas emot på Gasum Oy:s mottagningsplats i Topinoja och därifrån leds slammet via spillvattenavlopp till hantering vid spillvattenrengöringsverket i Kakolabacken. Sydvästra Finlands Avfallsservice Ab ansvarar för arrangemangen på mottagningsställena för slam.

Beredskap inför störningar

I lagen om vattentjänster ingår bestämmelser om skyldigheten att hålla sig informerat och kontrollskyldighet hos vattentjänstverket, anläggningar som levererar vatten till ett vattentjänstverk eller behandlar verkets spillvatten och om hur tjänsterna ska tryggas vid störningar. Dessa bestämmelser gäller Åbo Vattenförsörjning Ab, Turun Seudun Vesi Oy och Turun seudun puhdistamo Oy. Bestämmelserna gäller också för andelslag vars verksamhetsområde staden har godkänt.

Enligt 15 § i lagen ska de aktuella anläggningarna känna till riskerna si samband med omfattningen råvatten som de använder och i samband med anläggningarnas skick. I detta syfte ska vattentjänstverket ge akt på omfattningen och kvaliteten av det råvatten som används, anläggningarnas skick och mängden läckvatten i anläggningens vattenlednings- och avloppsnät. Uppgifterna om var näten är belägna ska lämnas elektroniskt.

Enligt 15 a § i lagen ansvarar anläggningarna för att fastigheterna som har anslutits till näten har tillgång till vattentjänster i störningssituationer. För att trygga tjänsterna ska anläggningen samarbeta med andra vattentjänsteverk som är anslutna till samma nät, kommunen, kommunens tillsynsmyndigheter, räddningsmyndigheterna, avtalspartnerna och kunderna. Anläggningen utarbetar och upprätthåller en plan för beredskap inför störningssituationer och vidtar de åtgärder som behövs utgående från planen. Anläggningen lämnar planen till tillsynsmyndigheten, räddningsmyndigheten och kommunen. Anläggningen ska anmäla betydelsefulla störningar i vattenförsörjningen till NTM-centralen.

Avgifter

Enligt ändringen av lagen om vattentjänster som trädde i kraft 1.9.2014 ska avgifterna för vattentjänster vara sådana att de på lång sikt täcker vattenförsörjningsanläggningens ny- och reparationsinvesteringar. I avgifterna får ingå högst en skälig vinst för kapitalet. Efter lagändringen ska anslutningsavgifterna och de grundläggande avgifterna på grund av rätt allokering, förorsakarprincipen eller en annan liknande grund vara av olika storlek. Tidigare var det möjligt att dessa avgifter var av olika storlek.

Utanför Åbo Vattenförsörjning Ab:s verkningsområde har anslutningsavgiften tagits ut till ett belopp på en och en halvgång sedan 1.1.2016. Grunden är att byggnadskostnaderna för fastighetens nät relativt sett är högre än normalt eftersom anslutningsfrekvensen är lägre. Enligt det gällande beslutet om anslutningstaxa är det möjligt att bestämma anslutningsavgiften från fall till fall förhöjd utgående från relativa eller absoluta kostnader för byggandet som är högre än i genomsnitt. Till övriga delar har områdeskoefficienter hittills inte tagits i bruk.

Enligt nya riksomfattande rekommendationer för taxor är det rekommenderade förhållandet mellan grund- och driftsavgifter 50/50 när det tidigare för grundavgifternas del har varit högst 30 % av avgiftsintäkterna. I Åbo är grundavgifternas andel drygt 10 % vilket är en aning lägre än det riksomfattande genomsnittet. En andel i enlighet med rekommendationen innebär att grundavgifterna tiodubblas från det nuvarande beloppet vilket inte längre stöder en hållbar användning av vattentjänsterna. Syftet är emellertid att höja den grundläggande avgiftens relativa andel från vad den är nu genom att inrikta förhöjningarna i taxan på grundavgifter, om det är möjligt.

Enligt förorsakarprincipen borde man på blandavloppsområden ta ut en förhöjd avgift som kan vara en grundavgift eller en förhöjd driftsavgift som baserar sig på spillvattnets mängd eller kvalitet. Avgiften skulle endast gälla blandavloppshantering på områden där det inte finns möjlighet att skilja åt dagvatten på grund av avsaknaden av dagvattensystem. Ibruktagandet av avgiften kan påverkas av storleken av den offentligrättsliga dagvattenavgiften. Dessutom ska fastigheter som omfattas av avskiljningsskyldigheten på myndigheternas krav och vid behov med hot om vite skilja dagvattnet från spillvattnet.

Stadsfullmäktige har beslutit att i bruk en offentligrättslig dagvattenavgift 30.5.2016 § 92. Dagvattentaxan har funnits framlagd i maj 2018 och avsikten är att det ska fattas beslut i ärendet i augusti 2018.

Partivattenbolagen Åbonejdens Vatten Ab och Turun seudun puhdistamo Oy fakturerar delägarkommunernas vattentjänstverk enligt delägaravtalen.

Sydvästra Finlands avfallshanteringsnämnd beslutar om avgifterna för mottagande av slam från slamavskiljare och samlingsbrunnar, i samband med den årliga regionala avfallstaxan. Avgifterna gällande slam har varit beroende av mottagningsplatsen. Slam som uppstår på Åbo stads område tas emot på Gasum Oy:s anläggning på avfallsstationen i Topinoja.

Andelslagens roll som aktörer för vattentjänster

På Åbo stads område har det tillsvidare bildats endast få vattenandelslag. Deras antal och betydelse kommer sannolikt att öka i framtiden. Andelslagen är ett bra sätt att få spillvattnet i glesbebyggda områden i kontrollerad hantering och med tanke på vattenskyddet erhålls ett bättre resultat än med enskilda fastigheters egna system. Därför är det viktigt att bereda principer under 2019 som främjar andelslagens verksamhet.

Turun vesihuolto Oy visar på sådana ställen i nätet där andelslagens rör kan anslutas till bolagets nät. Modell för förhandlingarna som förs mellan Andelslagen och Åbo Vattenförsörjning Ab har godkänts av vattenaffärsverkets ledningsgrupp 2016. Åbo Vattenförsörjning Ab tar inte ut en anslutningsavgift av andelslaget eller dess kunder utan en kapacitetsreserveringsavgift som baserar sig på den uppskattade spillvattensomfattningen.

Vattenförsörjningen på områden utanför näten

På glesbebyggda områden avgörs hushållsvatten- och spillvattenfrågorna fastighetsvis eller med hjälp av tomtsammandragningar varvid de som ansluter sig direkt blir kunder vid vattentjänsteverket. Alternativet är att bilda gemensamma andelslag för att sköta vattenuttagningen eller avloppshanteringen.

På glesbebyggda områden är det fastighetsägaren som ansvarar för de fastighetsvisa lösningarna. När ett nytt spillvattenssystem anläggs eller ett gammalt förbättras ska det göras upp planer som lämnas i samband med ansökan om byggnadstillsyn över byggnader och i samband med ansökan om åtgärdstillstånd. Byggnadstillsynen begär in ett utlåtande miljöskyddet om spillvattenssystemet. I Åbos föreskrifter om miljöskydd presenteras metoderna för spillvattenhantering och kraven på minimiskyddsavstånd. Bestämmelserna har godkänts av stadsfullmäktige 15.12.2014 § 195 och trädde i kraft 1.2.2015. Under 2018 blev de motiverat att uppdatera bestämmelserna bland annat på grund av den ändrade spillvattenlagstiftningen.

Risken i anslutning till hushållsvatten på glesbebyggda områden är små olyckor, t.ex. läckagen i t.ex. bensintanken eller oljebehållaren vilka kan medföra att hushållsvattnet i enskilda brunnar smutsas ner för längre tider. Väderförhållanden orsakar också risker: långvariga torka perioder innebär ett hot för grundvattenreserverna i området och kan orsaka en uttorkning av brunnar. De rikliga regnen däremot kan orsaka en nedsmutsning av brunnsvattnet. Dessa risker ska identifieras.

I fråga om spillvattenslam är risken på glesbebyggda områden att bristfällig hantering av spillvatten kan leda till att brunnar och småvatten smutsas ner och kan öka belastningen av näringsämnen och organiska ämnen i vattendragen. Dessutom kan spillvatten i anslutning till boende medföra hygieniska olägenheter och minska trivseln. Utgående från utredningar inom slamhanteringen styrs en stor del av slammet inte till ändamålsenliga behandlingsställen eller så finns det inte kunskap om var slammet hamnar. Den felaktiga placeringen av slammet orsakar samma risker som den bristfälliga behandlingen av slammet.